Ua OP TVIF METGTA CLly AA DUPJal, UICDBED al Tu ScUa frihet stulle begagna sig och gifva de högre vetenskaperna på båten, så kan man dock vara fullt öf-) ; vertygad om, att törsten efter kunskaper och begäret ef.er utmärkelse af sig sjell snart åter skulle vakna, att central-läroverket saart åter blefve besökt och att den fria taflan ånyo stulle gifva studierna nytt lif, samt skapa lika många utmärktheter pål. Idetia falt. som hittids derstädes blifvit uppammade. Vore rigtigheten af dessa våra åsigter erkänd, och blefve tillfälle beredt vid hverie artilleri-regemente att inhämta de för hvorje officer oumbärliga kunskaperna, i byilka examina der aflades, så skulle vi ingenting bafsa emot någon tids praktiska studier och önivgar gemensamt för de unga anillerister, som vid regementerna geromgått sina examina, i ansesnde till den kosinads-besparing, som vinnes, då en mängd kosts.mma ech omständiga exersiser pål ett ställe och liktidigt kunna utföres. — Det måttliga amalet gevi-: Micers-corpser i vår armå tillåter utan tvifvel en sidan gemeosam kurs, men på kort id; och skulle nafurligtvis dessutom de, som önskade erhålla ändå fullkomligare undervisning, få frivilligt fortsätta de grundligare studierna vid ,central-läroverket. Den der förberedande och allmänna kursen vid regementerne erfordrade et större antal informations-officerare än nu. De minskade kosStnadersa af högre läroverket skulle imedgifva aflönandet af en major, en kapiten och 2 till 3 subalternoficerare vid hvarje regemente för denna ökade undervisning, hvilka borde oftare ombytas. En treårig kurs vid regementet, Jjalternerad med vanlig tjenstgöring, och underlättad af regementernes vanliga årliga scientifika öfningar, borde vara tillräcklig att göra hvarje ariilleri-officer bekant med allt, hvad han vawligtvis kan komma i behof af satt veta. Den allmänna kursen vid bögre läroverket, som borde bestå endast i föreläsningar och repetitioner (icke examina) i de praktiska vetenskaperna, artillerilära, fästnings-byggnadskonst, framför allt krigskonst och krigshistoria, samt praktiska öfningar i artilleristiska ämnen, fortifikations-arbeten och topografi, i besigtningar. profskjuningar, konstruktions-ritningar m. m., kunde då inskränbas till ett år. Tre till fyra lärare utgjorde hela beho vet härför. De som anmälde sig till fortsättaude af studierna, skulle erhålla bärtill högst ett par års tjenstledishet. En lärare i mathematik, en i kemi och fy-ik m. m. behöfdes för dem. Dessa elever kunde tillika bestrids repetitörs-tjensten för den allmänna kursen och, återkomna till reg:tet, vara kompetenta till informations-officerare. — Ett bestämdt antal af högst tvenne från hvarje reg:te skulle hvart iredje år tillåtas genomgå denna högre kurs. Sjelfstudium blefve, som hitills, deras förvämsta sysselsättning, och deres lärare lemnades emellanåt mera ledighet att sjöfve arbeta i vetenskapernas intresse. Genom att brivga dessa lårokurser ij samband med dem för topografer, ingeniöroch g-neralstabs-officerare skulle åt dessa fem till sex lärare inalles kunna beredas lämplig sysselsättning, om äfven allmänna artilleri-kurserne ej åter kommo oftare än hvart tredje år. AM vidare utveckla vårt förslag anse vi obehöfligt. Äfven att för noggrannt bestämma hvarje särskild del, som bör afses uti den general-ordre, hvilken skulle anbefalla dessa reformer i läroverkets organisation, anse vi tidspillande och skadligt, alldenstund behofvet af rättelser, förändringar och förklaringar derigenom visserligen icke skulle kunna förekommas, då erfarenhet, omständigheier och afseende på samband med det hittills bestående systemet, kunde förasleda oförutsedda tillämpningar. Om hufvudgrunderna an:ydde, att den militäviska tjenstgöringen under ingen längre tidrymd skulle få tillbakasättas, ett större delen af officerare ej mera än ett år för studiernas skull beböfde frånvara sina corpser, att ford ingarne å deras vetenskapliga lärdom nedsattes, att de teoretiska kunskapernas odlande inom reg:terne uppmuntrades och givrdes till huf;vudsak, men att de framstående falienheterna för ännu grundliga-e studium af vetenskaperna ändock egde tillfälle och frihet att förkofra sig till vapnets båtnad, samt att det orimliga beordrings-systemet upphörde, så kunde detaljerna småni-gom utveckla sig ur dessa grunder, men reformen med det snaraste möjliga sättas i verket. Vi öfverlemna pröfningen af dessa hufvudgrunders nytta och ve kställbarhet med tillförsigt åt dem, som äro kallade att fälla domen öfver artilleri-v2pnets framtid, att föreslå medlen tiil dess förbjelpande ur närvarande betryck., Uti förberörde bäfte af tidskriften förekommer älven några af ofvan anförda artikel föranledda mnbeiraktelsern af J. A. H. Afven i dessa, med de undantag som nedan antydas, kan jag icke avnat än i allo förena mig. Syn nerligast är det icke annat än i öfverensstämmeise med all rättvisa, som jag måste erkänna att br J. A. IT, enligt mitt förmenande på ett förtjenstfullt sätt påpekat de faktiska olägenheterne deraf. att icse redan några svårare kunskapsprof blifvit föreskrifne vid aflaggandet af den fastställde artilleriofficersexamen, utan i stället, derigenom att fordringarne äro (nästsp) desamme som för de öfriga vapnen, inlockas mången officer på ariilleriet, som icke pröfvat sin lust och förmåga att studeran. Vidare har J. A. H. på lika berömvärdt sätt visat fördelen deraf att lärokursen för artilleriofficerare blefve fördelad i 2:ne delar, nemligen: en förbindande (obligatoire) för alla, innefattande blott hvad som jerct och nätt erfordras för det praktiska fullgörandet af artilleriofficerarnes åliggande såsom afdelningsoch batterichefer;) och en frivillig (förbindande för inirädei generalstaben), innefattande artilleriets egentliga högskola. Såsom stöd för ofvan uttalade åsigt, torde det icke vara ur vägen åberopa hvad dagens händelser gifva vid handen. Bland de artilleriofficerare, som detta och förlidet år varit kommenderade till Slesvig , hafva befunnit sig åtskilliga, såsom oexaminerade, i graden qvarstående underlöjtnanter. Utan att hafva genomgått det högre artilleriläroverket, bafva de icke destomindre derbän ansetts skicklige, såsom praktiskt användbare artilleriofficerare, att de erbållit nämnde utmärkande kommendering; och att de verkligen besitta ofvanantydda skicklighet, derom är ieke mer än en tanke gällande vid det regemente de tjena. Detta i korthet om de ibland J. A. I:s betraktelser, hvaruti jag instämmer. Deremot gäller detta förbållande icke om följande. J. A. H. förordar nemligen: att föreläsningarne vid det högre militärläroverket, d. v. s. den frivilliga kursen, skulle på åberopade skäl afbrytas frenne månader under sommaren. För min del anser jag dock intet af dessa så gällande, att de upphäfva olägenheterna att afbryta som bäst pågående studier, och af de med framoch återresor förenade kostnaderna. Aras