Aftonbladet – 19 augusti 1850, sida 3

i bredd med tillstyrkandet af en representationsreform, grundad på personlighetsprincipen, hvarigenom således hvarje annan sjelfskrifven politisk. rättighet än den allmänna, som grundar sig på egenskapen att vara svensk medborgare, kommer att uppböra, hade inrymt i sitt förslag en fortfarande rättighet för regen ten, att upphöja personer i adeligt stånd och ålunda måst synas hylla en grundsats af klassskilnader och företräden i samhället endast på srund af börd, hvilken står i strid mot sjelfva utgångspunkten för reformvännernas verksamhet, samt bidrager till underhållandet af fördomar och konstlade samhällsbegrepp, hvilka svårligen kunna bidraga till en natioss lyftning i högre sedlig mening. Ofverallt har dessutom visat sig, att den plats adeln intagit i samhällena, och hvilken, likasom allt annat, baft sin tid, samt sin, om också icke absoluta, likväl historiska, rättmätighet och nödvändighet, i mån at civilisationens allmännare fram skridande måst åt andra elementer dela med ig mer och mer af sin betydelse. Detta resultat af den allmänna verldserfarenheten har vid ett sådant tillfälle, som det nu ifrågava:ande, icke kunnat eller bordt helt och bållet förbigås, så mycket mera, som den ofveannämnda nakten att upphöja till adelskap icke funnits positift stadgad i Sveriges fordna grundlagar, och ett slags protest emot principen dessutom iinnes nedlagd i den föreskrift af nu gällande rundlag, som bjuder, att Konungen, vid utnämnande till embeten cch tjenster, bör göra fseende endast på de sökandes skicklighet och örtjenst, men icke på deras börd; erinrande nötet i öfrigt om hvad här ofvan blifvit yttsadt, att deana och några andra anmärkningar kunna, om man så anser nödvändigt, afskiljas :från den delen, som angår sjelfva representa:ionsbildningen. En annan förändring, som mötet föreslagit, ingår boittagandet af ordet ollena uti I 14. Då en hel följd af föreskrifter särskildt är egad till närmare bestämmande af regeringsmaktens omfång och sättet för dess förrättnin sar, samt dervid bland annat uttryckligen fö rekommer, att, vid alla måls föredragning, Konaungen ensam eger besluta, så har också uttrycket: Konungen eger allena styra riketn, — enligt hvad erfarenheten tillräckligt visat — 2ndast gifvit upphof åt då och då återkomnande försök till misstolkningar, som slutat ned tidsödande ordtvister och bitterhet, utan något gagn för det allmänna, helst de, som af nämnde ord: allena, velat utfinna en tydring :ill godtyckets förmån, ändock aldrig kunnat förneka tillvaron af den i samma lagrum påföljande meningen, hvarigenom tydligen stadgas, att Konungen skall styra riket på sätt denna regeringsform föreskrifvern. Ett yttrande, som sålunda, på den plats det innehar, ir helt och hållet oegentligt, har mötet icke bordt draga i betänkande att föreslå till borttagande, belst då detta förut vid våra riksdasar ofta varit ifrågasatt. Till de allmänna grundrättigheter, hvilkas värnande utgör ett af de vigtigaste syftemålen för en konstitution, måste räknas rättigheten för enhvar, att lofligen försörja sig med sitt arbete. Detta torde utgöra en tillräcklig förklaring af orsaken, hvarföre mötet ansett sig böra gifva denna rättighet ett rum i 12 8 af förslaget, bland de medborgerliga rättigbeter, bvilkas belgd det, enligt 16 8 af nu gällande regeringsform, åligger konungamakten att skydda, och hvilka vår nu regerande Konung gifvit sitt hägn. De förändringar mötet i öfrigt föreslagit i den förra afdelningen af regeringsformen, utgöras nästan alla af förenklingar, förtydliganden, uteslutande af några benämningar å embeten och tienster, hvilka utan nödvändighet blifvit upptagna i grundlagen o. d. Någon utförligare motivering af dessa förändringar bar den knappa tiden för mötets arbeten icke medgifvit, den torde också icke behöfvas, då de föreslagna förändringarne, redan genom jemförelse med hvad som förut varit stadgadt, skola motivera sig sjelfva. I afseende på den delen af arbetet, som handlar om representationen, anser mötet egentligen nödigt att lemna en kort förklaring öfver skälet till sitt förslag att bilda den första kammaren, eller det så kallade Landstinget, genom val ur den andra kammaren eller Folktinget. Detta är egentligen den enda fråga, om hvilken meningarne inom mötet, till en början, varit skiljaktiga. Det kan med skäl anmärkas, att en representation måste sannare återgifva uttrycket af folkets tänkesätt, ju mera omedelbart den kan väljas af folket, och att, då man ännu icke ansett verkställbart, eller fullt rådligt, att med en nödig utsträckring af valrätten förena omedelbara val till riksdagsmän äfven i andra kammaren, utan dessa sålunda äro befullmäktigade i andra hand, så blifva, genom det nu gjorda förslaget, landstingets ledamöter, så att säga, befullmäktigade i tredje band till nationens målsmän. Förslag bafva derföre varit väckta, att utse första kammarens ledamöter genom de röstberättigade valde elektorernas församlande i större valkretsar, en . as NS Mc LL. mL .-Se a