Aftonbladet – 16 augusti 1850, sida 2

HeEddelas emedan tragan ar betydande, och det ligger vigt uppå, ej mindre att embetsmän som hafva ett både träget och ansvarsfullt arbete, hvilket onekligen är fallet med hofrättens ledamöter, äro skäligt aflönade, än att målen derstädes må kunna pröfvas och expedieras utan uppebåll. Då emellertid hofrättens, man kan visst icke neka det, ifrån nämnde synpunkt billiga önskan om en frikostigare aflöning för sin personal, utgör ett symtom af den näst före hvarje riksdag vanliga uppenbarelsen af påkänningar på folkets penningepung från embetsverkens sida, så kan man icke underlåta att vid ett sådant tillfålle erinra sig, att ett förslag till en betydligt förändrad indelning och organisation af dessa öfverdomstolar förestår till pröfning och ofelbart innan kort skall förekomma ; samt att i följd deraf och på det ej indragningsstaten må tilläfventyrs blifva för mycket belastad vid en skeende förändring, den tillökning som nu möjligen beviljas, borde blifva endast previsorisk eller tills vidare. En serskildt fråga är äfven huruvida det sätt hofrätten föreslår för disposition af det begärda anslaget till protokollsförande, nemligen att det må af hofrätten distribueras efter godtfinnande är det lämpligaste. Vi meddela nu hofrättens utlåtande: S. A. EK. Då efter det, till följd af E. K. M:t: förordning d. 48 April näst). år, lagmansoch kämnersrätter. e upphört, antalet af de mål, som blifvit hos hofrätten fullföljde, i så betydlig mån ökats, att hofrätten, med dess nuvarande sax mansättniog och arbetsordning, ser sig urståndsatt att utan längre dröjsmål dem till slut befordra, och således, om rättelse härutinnan ej sker, anledning är att befara, det antalet af på hofrättens pröfning beroznde oafgjorde mål skall innan kort så tillvexa, at det med ofvannämnde författniog afsedda ändamål, eller skyndsamhet i lagskipningens gång, skulle snarare motverkas än befordras, har hofrätten ansett det vara med dess: pligt ö!verensstämmande att, jemte anmälan af ett sådant förhållande, tillika i underdån ghet för E. K. M. framlägga hofrättens åsigt, huru den tefarade olägenheten skulle kunna ändamålsenligast undanrödjas. Af de hos hofrätten förde antecknin:ar öfver instämde och vädjade saker, i hvilka sistnämnde tillökning genom ofvanberörde lagförändring hufvud sakligast förekommit, inhemtas hurusom antalet af till hofrätten inkomne sådane mål uppgått år 1846 till 644, år 1847 til 776, år 1848 till 597, år 1849 till 815, och redan under den tid af innevarande år, som hitintills förflutit till 600. Ehuruväl antagas må, att antalet af dylika mål under kommande år ej skall blifva lika stort som i år, då mål genom vad fullföljts båda från lagmansoch häradsrätterne, torde dock, med afseende å den serdeles betydliga tillökningen, fom under innevarande år egt rum, utan fara för misstag kunna slu as, att de vädjade sakernas antal kommer att blifva nära dubbelt emot hvad under sednare åren varit fallet och att följaktligen, då hitintills de under året inkomna och afejorde vädjade målen i det närmaste uppgått till lika antal, til sådana måls handläggning kommer att erfordras dubbel arbetstid mot förut. — En sådan tillökning i arbetstid har hofrätten likväl trott kunna beredas utan någon betydligare förstärkning af nuvarande hofrätts-ledsmöters antal. Hofrätten utgöres neml. fö närvarande af president, vice-president och 24 ledamöter, hvilka sednare arbeta på fyra divisioner med en ordförande och fem föredragande ledamöter på hvarje division. Påhvar och en af dessa divisioner handlägges under hofrättens sessioner vädjade och instämda saker hvar fjerde vecka, så att alltid en af divisionerne är med sådane mål uteslutande sysselsatt. — Om nu hofrättens personal ökades med en ledamot och de 25 ledamöter, hvaraf, uom presidenten och vice-presidenten, hofrätten sålunda komme att bestå, fördelades på fem divisioner med en ordförande och fyra föredragande på hvarje divison, skulle då, med undantag af de vädjade målen, de öfriga ej erfordrade mera tid för handläggning än hittills, två divisioner i stället för en städse kunna sysselsättas med vädjade och instämd. saker och följaktligen ett dubbelt antal sådana kunna medhinnas, — och har hofrätten ansett en förändring, i den syftning nu blifvit omförmäldt, enklast och lättast leda till det åsyftade målet, en i förbållandet till de förökade göromålen ökad arbetstid, och har derföre ansett sig böra nämnde förslag E. K. M:t nådiga pröfning underställa. O.vifvelaktigt skulle antsgandet af berörde förslag åstad:o nma en ej obetydlig tillökning i hofrättsledamöternas nu redan ganska d:yga arbete. Utom det att hvarje ledamot nemligen kommer att deltaga i afgörandet af flere vädjade mål än förut, hv Ika mål oftast äro af den vidlyftighet och beskaffenhet i öfrigt, att deras bandläggning erfordra mera tid och arbete än de flesta andra mål, skulle derjemte hvarje föredragande vara pligtig att utarbeta och föredraga .:del af alla referentsmål på den division han kommer att tjenstgöra, i stället för det hans föredragniogsskyldighet bittills sträckt sig till endast ;:del af under året afgjorda sådana mål. Men hofrätten anser det likväl vara högst samnolikt, att oaktadt den sålunda skedda tillökningen, göromålen skulle kunaa medhinnss, så vida nemiigen edamöterna icke allenast finge uteslutande använda sin tid till uppfyllande af embetets pligter, utan att behöfva uppoffra någon del deraf åt andra näringsomsorger, utan äfven kunde för expeditionens ombesörjande påräkna er:orderligt biträde af skicklige tjenstemän. Ett sådant fö:hållande eger dock beklagligen n: icke rum. Det är nemligen en af E. K. M:t säkert insedd sanning, att de löner, som nu äro auslagne åt hofrättens ledamöter och betjening, icke allenast till baloppet understiga hvad anira embetsoch tjenstemäa i olika grad åtnjuta, utan äfven, sirdeles för dem som äga familj, äro otillräckliga för uppfyllande af de nödvändiga lefna:sbe ofven. Det här således blitvit cundvikligt för en del af dem som ej egr enskild förmögenhet, att utom tj-nsten bereda sig utvägar till en tarflig bergning, till vinnande hvaraf de varit nödsakade använda den ringa arbetst d ienstgöringea lemnar dem öfrig. — Utan att såle ergifva hoppet att kunna anständigt försö. ja 1g och de sina, skulle dessa derför ej kunna åtaga sig ett förökadt arbete i tjensten, Med kännedsm mm E. K. M:ts omtanka för siaa undersåters :välgång, cch hysande den förhoppning, a:t E. K. M. behjertar hofrättens ledamöters och betjen ngs vanlottede ställning i afseende å lönevilkor, har hofrätten trott sig kuana begagaa detta tillfä le att underdånigst hemstä! a om förbättring i dessa vilkor; en hemställan, den hofrätten föraodar Nu så mycket heldre böra kunna vinaa nådigt afseende, som der. igenom äfven os. förmälde hinder för antagande af ofvannämnde förs!ag till en förändrad arbetsordn:ng för hofrätten skulle kunna undanrödas och andra kostnader för bestridande af de genom kämnersrätternas och lagmansrätternas upphörande för hofrätven tillökade göromål! udvikas, I den händelso E. K. M. skulle i nåder gilla de åsigter hofrätten bär ofvan utalat, får hofrätten. i underdånvighet föreslå en sådan tilläman ng dersa.,