Aftonbladet – 14 augusti 1850, sida 2

eller åtminstone icke mer än till en ringa del, kan taga i anspråk några bestämda åsigter öfver de vigtigare allmänna frågorna, och Redaktionen dessutom ej heller närmare känner de personers qualifikation, som torde komma i fråga, så tro vi det vara lämpligast att afhålla oss ifrån all annan opinionsyttring, än att flere bland de representanter, som under de förflutna riksdagarna erhållit detta förtroende, hafva emotsvarat detsamma, så vidt man förnummit, till kommiitenternas tillfredsställelse och förmodligen blifva återvalda om de ej undanbedja sig. Vi kunne likväl icke underlåta att tillägga, att det för de väljande må ste vara maktpåliggande, att fästa sig ej mindre i allmächet vid en redbar och sjelfständig karakter hos dem åt hvilka de skänka uppdraget att deltaga i bestämmandet af nationens skattebidrag och de allmänna anslagen, än äfven vid den ställning, som ombudet har att intaga i representationsfrågan, såväl i afseende på det hvilande förslaget, som, i händelse detsamma skulle blifva förkastadt, i afseende på grunderna för det representationsförslag, som komme att utarbetas, för att hvila till en påföljande riksdag, och denna sistnämnda punkt är vigtig, lika mycket för representanterne i allmänhet, som för hufvudstadens. — Af d2 båda sednaste posterna från landsorten se vi, att åtskilliga tidningar börjat yttra sig i anledning af Aftonbladets förklaring härom dagen rörande det hvilande representationsförslaget; och såsom man miste finna naturligt, har denna förklaring på åtskilliga håll väckt missnöje. Vi hafve blott att anmärka, att ingen af de tidningar, hvilka yttra sig i en motsatt syftning emot ifrågavarande förklaring, funnit skäl att upptaga den utgångspunkt hvarifrån Aftonbladets räsonnemang utgick, under det enda val, som för närvarande finnes, neml. att antingen antaga det som bjudes, eller stadna vid det nuvarande tillståndet — till en annan gång. Orsaken hvarföre det då förekom oss skäligt att välja det förra var, att den statistiska beräkningen af valresultaterna synes göra sannolikt, att det liberala eller folkets element skall erhåila öfvervigten öfver det privilegierade och konservativa elementet i det hela, genom den pluralitet i röstantal, som det förstnämnda elementet skulle hafva i den medelbara valkategorien och i städerna. Denna frågas afgörande måste under förhandenvarande förbållanden stå främst; ty om denna förmodan är grundad, så att man genom valen enligt det nya förslaget kunde erhålla en majoritet, i karakter ungefår motsvarande de nuvarande borgareoch bondeståndens, men som derjemte komme att upptaga ett antal af de för närvarande orepresenterade, så vore under den tillika medföljande förbättringen i det nu så nedtyngande riksdagsmachineriet visserligen mycket vunnet och ett icke ringa steg taget framåt. Vi kunne således icke inse, att ämnet i sitt nuvarande stadium blifvit betraktadt ifrån den rätta synpunkten, så länge icke ofvannämnde serskilda del deraf blifvit upptagen till undersökning, ej heller att frågan kan besvaras medelst framhållande af sådana betänkligheter mot förslagets grunder, i hvilka äfven vi instämmea och som skulle hafva full giltighet, om det stode i de opinerandes skön, att kunna erhålla hvad man kan anse för det bästa, men hvilket icke är fallet nu för tillfället, d. v.s. ör denna riksdagen, då det blott gäller att besluta sig, buruvida ey) nya förslaget är relatift så mycket bättre än den fyrkamriga representationen, att nationen har fördel! af att sluta sig dertill. Denna status qvestionis anse vi nödigt att ej förlora ur sigte, såvida man ej vill fortfarande sväfva i det obeståmda. Helt annan blir frå gans ställning om förslaget ej skulle antagas, ty då kommer man naturligtvis ånyo att begynna från början. Lyckligt vore emellertid utan tvifvel om val resultaterna enligt det hvilande förslaget, oaktadt dess många inskränkningar, skulle blifva så gynnande för den liberala sidan, som man tycker sig kunna döma af sifferförhållandernas sammanställning.