Aftonbladet – 14 augusti 1850, sida 2

hus. Ändtligen utträdde derifrån en municipalgardist och två soldater, men tillika en karl, hvars ansigte blossade. Hon igenkände i den sednare en försupen skräddare, som gällde för den mest exalterade Jekobin i hela Nantes. Jag säger er, borgares, ropade karlen, då han utkommit på gatan, att då banditen icke fanns bär i huset, så är han hos doktor Dupius, ty åt denna gatan flyktade han och i nå got af de andra huser, hvilkas egare samtlige tillhöra vår klubb, har han säkert icke biifvit upptagen. De närmade sig nu huset. Adele öppnade dörren och de ankommende inträdde. ,Hvad är anledningen till ert b:sök, C:toyen ?x frågade bon nationalgardisten. Menn, tillade hon bastigt, i det hon liksom öfverraskad vände sig till skräddaren. År ni icke den värdige presidenten i patrioternas klubb? Ea stor ära för vårt hus. Blott vicepr2sidents, svarade skräddaren, i det han stolt böjde hufvudet. Du är,som det synes, ett vackert och anständigt ungt fruntimmer och det, skulle derföre göra mig ondt, att få se din sköna hals under nationens rakkvif. Men detta skulle ovilkorligt inträffa, om du upptagit och dolt någon förlupen förrädare. Då det likväl kunnat ske af otidigt medlidande, af qviolig svaghet, så vill jag gifva dig tillfälle att godtgöra din förbrytelse och jag säger dig derföre: jag Decius Brutus Sabottier, patriotiska klubbens vicepresident, säger och lofvar dig fullkomlig förlåtelse, om du genast till oss ötverlemnar den förrymde banditen.v Huru, högtvärderade och förståndige medbor gare och vicepresident? kan ni väl tro, attjeg mel velt och vilja skulle kunnat undandraga en Vendåeer republikens hämnande svärd ? r0pade Adele i förolämpad ton. I detta hus måste hn likväl fionas, ban