Aftonbladet – 13 augusti 1850, sida 3

dighet för grundligare studier än före inträdet .Iprestembetet? Hvem eger mera lust för fortsättning Iaf sina studier än den, som redan eger grundlige loch försvarligaå kunskaper förut? Och hvem inse: icke, att man med mera lätihet kan beredå sig till.Jgångar att vistas vid akademien som yngling, är som man? Är en mera framskriden ålder der iItjenligaste för minneslexor? Är det icke under ;Jutöfningen af prestembetet, söm man bör alltme: lära sig att använda sina kunskaper och göra den Ifruktbara bland folket? Det vore sannerligen icke I gagneligt för församliogarne, om presterna nedgräf de sig bland luntor, glömde sina embetspligter och .legennyttigt blott tänkte på att fullproppa hufvude Imed glosor och lexor, för att vid akademien få er Iny försäkran derom, att de dermed gjort sig värdige att uppbära 4 å 200 tunnor spanmål. Nej! må den dag snart randas, då man får se kunskaper och skicklighet i förening med tjensteår utgöra grua dea för prestens befordran! Skulle något af pastoIralexamen bibehållas, så torde, inför domkapitlet eller stiftsstyrelsen, examen blott böra anställas i den praktiska theologien och kyrkolagfartenheten, och Ibör då ingen admitteras till denna examen, förrän han tjenstgjort minst 8ö år, och icke Keller bör då någon förordnas till vice pastor eller tillträda ordinarie presterlig beställning, ionan denna exemen blifvit aflagd. Bort derföre med pastoralexamen, sådan den för närvarande ärl — den bereder blott oduglingar) tillträde till prestembetet och gagnar sällan gråhårs mannen, och gagnar aldraminst församlingen. Men framför allt bort med al pastoralexamwen inför de theologiska fakulteterna! Med lika mycken oväld kan hvilken examen som helst afläggas inför stiftsstyrelserna. Skulle någon vara så enfeldig, att han tror, att lika kunskaper gifva lika betyg inför trenne fakulteter ? Nej — betygen kunna ieke en gång blifva så jemna, om det än funnes blott ena enda iheologisk fakultet för hela rikets presterskap; ty hvar och en, som aflagt examina vid akademierna, vet, huru vansklig examens-lyckan är, om än examinatorerna äro aldrig så samvetsgranna och rättvise. Med större rättvisa kunna visserligen betygen gifvas af dem, för hvilka den som examineras är mera känd. Derföre her ock eiamen inför stifts styrelsen stort företräde. När examensämnena äro lika för alla stiftsstyrelser, så behöfver man icke särdeles frukta för betygens olikhet. Önskligt vore, om, med indigenatsrättens biliehållandg, hvar och en kunde befordras inom det stift, som han egentligen tillhör. Den extra ansökningsrättens bibehållande önskas visserligen blott af några få; ty den gilver an!edning till lycksökeri(?) och är erättvis i allmänhet taladt och gagnar icke församlingen. Den misstager sig mycket, som tror, att en resa till akademien är en lätt sak för en kommiaister, som eger 20 tunnor spanmål i lön och ett litet boställe, som behöfver hans tillsyn, om det skall gifva så stor afkastning, att det kan löna dem, som bruka det. Skall han sku!dsätta sig ännu mer, öfvergifva de sina för en längre tid, blott för att taga en examen, som skulle öppna dörren till bättre utkomst? Sedaz han har kanske 20 år värdigt förvaltat sitt embe:e, förestått första klassens pastorater måhända — nu först skall han visa prof på kunskaper, som han re dan för 20 år sedan bordt ega, och detta bör ske långt boit ifrån hans hem — och kanske får han aldrig någon större lön för denna examen — dyra examen. Hvem skal! tjenstgöra för de permitterade komministrarne och hvarmed skola vikarierna aflönas? Allt frågor, svåra att besvara. Nigon säger kanske: de fattige komministrarne kunna undergå en mindre examen inför stftsstyrelsen och åtnöjas med ansökningsrätt till 3:e klassens pastorater. Nå väl! äro då pastoraten till för presternas skull? Finnas icke 3:2 klassens pastorater, som ega en större folkmängd än 2:a klassens och hafva de förre icke lika stort anspråk på värdiga själacörjare, som de sednare? Böra presterna, rika och fattiga, icke behandlas lika inför lagen? Ar det då för glosor och en ofta död kunskap blott som lönen gifves? Huru illa, om så skall ske. Prestbristen torde då komma att ännu mera ökas. Det gifves sannerligen icke något skäl derför, att prestexamensbetygen icke kunna ligga till grund för befordran. Den som anser sig icke fått dem nog höga eller tillräckliga, för befordran, må ju få omtaga sin examen inför domkapitlet? Dearföre bör icke något hinder möta. Blifve derföre i den nya kyrkolagen både examenshbesiämmelserna billiga och rättviso, blifva befordringslagarne bestämda och lika välgörande för presterna och församlingarna, blilve presterskapet omhuldadt med så få enskilda privilegier och undantagslagar som möjligt! Prestman i Skara stift. ) Har någon blifvit med icke godkända betyg redan till prest vigd, må han omtaga sia examen för befordran — i öfrigt må de redan allmänt godkände betygen gälla.