Aftonbladet – 13 augusti 1850, sida 1

ställa mig på ruinerna och med sabeln i ena och fattande mig i håret med andra handen, sjelf afhugga mitt hufvud och i det jag räckte det emot de anstormandes anförare utropa: Se här tyrann, en fri mans handling! Bravo! tappra medborgare! redlige sansculott! Lefve borgaren Lebon! ropade hela skaran, som omgaf schavotten. Säg mig, Delrieu,, sade Canclaux tillsin adjutant, är den menniskan mera skurk, elier narr ? Vår sak, svarade Delrieu bittert, måste vara den bästa, om den icke i grund förderfvas genom folkrepresentanter, som antingen kommit ifrån Charenton, eller ifrån Bagno., Den gamle presten hade emellertid blifvit fastbunden på brädet. In manus tuas, Domine — bad han högt; bönen hann icke fulländas. Bilan susade ned. Han hade upphört att lefva. ,Vive la republique! ropade bödeln, i det han i det hvita håret höll upp det vördnadsvärda hufvudet. pVive la republique! ropade Carrier, Lebon och pöbeln, som stodo omkring schavotten. Soldaterna tego. En bonde, hvars långa hår och karakteristiska ansigtsdrag utmärkte honom såsom Bretagnare, blef derefter uppförd på schavotten. Utan att förändra en min, lät han nedlägga och binda sig på brädet. Redan ville bödeln fatta i snöret, som fasthöll bilan vid tvärbjelken, då Lebon hastigt vinkade. Han hade erkbållit ett bref och flyktigt genomögnat det. Borgare i Nantes! Redliga sansculotter! ropade ban högt. Våra tappra soldater hafva tillfäktat sig en ny seger vid stranden af Rhen. .Jag skall för er uppläsa depeschen och äfven denne förrädare skall höra den och medtaga segerunderrätelsen till andra verlden om nemligen en sådan finnes.