Aftonbladet – 13 augusti 1850, sida 1

Det är just meningen! svarade Carrier. ,Vårt folk skall bättre slåss, då det vet hvad som förestår dem om de låta fånga sig. Emellertid skall jag i detta afseende inbemta konventets tanke, och till dess det beslutit, icke vidare tillåta de fångnes afrättning,, ropade Csnelaux ifrigt. Icke tillåta? inföll Lebon uppbragt. Vill du föreskrifva lagar för det suveräna folkets representanter? Vill du spela Cesar? Vet, att jag i sådant fall spelar Brutus och skall stöta dolken i ditt bröst. Generalen log föraktligt. Min stackars Lebonx, sade han; du liknar lika litet Brutus, som jag Cesar, och en försäkran att jag skall lefva till dess du döder mig, är detsamma som en fullmakt på odödlighet. Sannolikt skulle en scen eget rum emellan generalen cch republikens begge ombud, om icke i detta ögonblick en af de lifdömde framförts. Det var en prest med snöhvitt bår. Med lugn undergifvenhet besteg han schavotten. Redan ville man binda honom på brädet, då Lebon pathetiskt vinkade, steg af hästen och sprang upp-på scbavotten. Medborgare! utropade han. Den enda och odelbara republikens representanter tro, att den öfver dess fiender vunna segern icke kan bättre firas, än genom afrättande af tre ibland de uslingar, som fallit i våra tappras händer. Vi bafva — och j skolen veta, att uppskatta det sinnrika, som ligger deruti — utvalt dertill tre individer af de oss i synnerhet fiendtliga stånden, en prest, en bonde och en adelsman. Tacken frihetens gudinna för det skydd bon förunnat staden Nantes, men förnyom ock vår ed, att snarare förvandla den i en stenhop, än låta den falla i aristokraternas händer Hvad mig beträffar, skulle jag, då staden lige i stoft och spillror, vid fiendens inträngande,