Aftonbladet – 12 augusti 1850, sida 3

skiljdes de, och ett försonligt bref vilket Delrieu sedan skref till Rigaudier, !-! a? denne, oöppnadt återsändt. Sålunda var det ifrån barndomsåren. knutna vänskapsbandet slitet. Men åter till fäktningens förlopp. Så snart Vendeerna åter blifvit tillbakaträngde af de anfallande bataljonskolonnerv2, lät Elbee på hela .linien. blåsa till återtåg. Han sökte derigenom locka republikanernas) långt som möjligt ifrån staden, och listen skulle troligen lyckats, om icke :Canclaux varit en så försigtig anförare. Så snart Elbee märkte detta och kunnat öfvertygaå sig, att hans försök icke på detta, sätt skulle lyckas, beslöt ban: genast ett nytt och allmänt anfall. Hans afsigt var, att, om möjligt, på samma gång med republikanerna sjelfya tränga in i Nantes och bemäktiga sig staden. . Under ropet Dieu le veut och blåsande i valdhornen, af hvilka Vendeerna för deras signaler begagnade sig, framstormade de med en hänförelse, som tycktes förtjent att krönas med:en lysande framgång. De lyckades ock att intränga i förstaden. Henri de la Roche Jacquelin fäktade, man emot man, i spetsen för sin afdelning. Den rödahalsduken, som han bar omkring hatten, och den unge Rolands af Vendee blixtrande, högt svängda sabel såg man ofta i de blås tätaste bopar, och det syntes gränsa till underverk, att han icke redan här fann den ärorika död, som sedan alltför tidigt träffade honom. Stridef räckte ända still klockan 4 eftermiddagen. Invånarne i Nantes trodde sig hvarje ögonblick få se Vendeerna inbryta; Carrier och: Lebon böfvade, undangömda. Den tappre Cariclaux hade emellertid förutsett allt. Hans rotanstalter voro så utmärkta och republikanerna slogos med så tappert mod, att Vendåerna, för hvilka dessutom munition började brista, ändtligen måste lemna förstaden, hvars gator voro betäckta med döda. . (Förts. följer.)