ett stort parti varor, hvi:ka fyllde 9 säckar. Då anmälan om allt detta ankom till generaltulldirektören, var han som vanligt genast redo att med allvar taga reda på allt detta gäckeri med tullförfattningar och tullkemmar och begaf sig, såsom förut är omtaladt, till Kalmar för att sjelf undersöka förhållandet. Belysning af Folkskolan. Såsom uppgifter om fakta, lemnade från ort och ställe, bättre än annat visa ställningen ) landet, låta vi här en artikel inflyta, som från en folkskolelärare blifvit red. tillsä.d, med anhållan om införande i Aftonbladet. Skildringen af folkskolornas herrar inspektorer (kyrkoherdar i församlingen) är temligen mörk; och, såsom man bör hoppas, har den väl icke ofta motsvarigheter i verkligheten. Utan grund torde väl ändock ej klagan vara på bristande nit och välvilja för folkskolan, denna institution, som i mången högmögende prests ögon snarare tör anses skadlig än gagnelig. Allt mer och mer angelägen visar sig då realisationen af den vid flere riksdagar väckta tanken att for mera skolstyrelser, hvari Jekmän ingå, såsom ofta mera intresserade för det uppväxande slägtets andliga förkofran. Artikeln följer: Till Redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af artikeln: Det är icke allt gud som glimmarn, införd i 4 8 af Folkskolan för år 4849, torde tit. i sin tidning benä-et lemna rum för följande anmärkningar: Artikelför.attaren säger, att i folkskoan kan mycket förgyllas, som dock vid närmare piseende är trä, hö och strån. Af den erfarenhet insändaren vunnit, under den tid af 18 år han lagt band vid folkundervisningen, kan kan härtill svars, ett om sådant är fallet, så är skolans inspektor antingen ganska enfaldg, om han icke förstår detta, när han ansiäller förhör med barnen, eller uppfylier han icke sin pligt. Det sednare är oftast fallet, ty de fleste herrar pastorer bekymra sig föga om skolans, ännu mindre om skollärarens vä!. Om än skolans in spektor icke är något mera hemmastedd i vexelundervisningsmethodens enskildheter, så måtte han vä! ändå kunna förstå om barnen i ekolan gjort de framsteg de bort, jemförelsevis med den tid de bevistat densamma, men högst sällan händer att han gitter se i den öfver barnens skoltid förda jurnelen. Af flere förmän, hbvarunder ins. tjenstgjort, har icke mera än en visat sann nitälskan för Folkskolan, och deone var just en, som sjelf förut varit skollärare. Blott några exempel på skole-inspektorers beteenden vill ins. anföra, En sidan sade en gång på en sockenstämma engående skolan: jag har baft mera besvär för skolan än den är värdn. Denne inspecor schole brukade skicka sin adjunkt till examina i skolan och blef sjelf bemma). En annan inspector schoe gaf skolläraren följande befallning: när barnen göra skälmstycke så säg mig till: jag skall då gå upp i skolan och slå barnen, så att fan skall ta dem, och vilja föräldrarne icke tiga, skola de fi med; vore jag något yngre, skul!s jag hvarje dag kalla bit några barn i sender, och slå dem så at de ssulle hönga vid väggernen. Då läraren sedan för honom anmälde en gosses sjelsvåld, svarade han: jsg ön skar att skolan vore innerst i helvetet. En tredje andans man kom ofta i skolan, men förköll sig der som en galniog: han slog i bänkar och kateder; en gäng stötte han en gosse under hakan och sade: du ser ut som en höasatjuf.n Om den inspretor scho2e, som visada sannt nit för skolans cch lärarens väl, vill ins. nämna endast ett exempel, visande att denne gjorde hvad han borde. Vid ett tillfälle, då ett barns fader ville bämnas på läraren, för att barnen läst svenska och allm. histo rierne i skolan, hvi!ket han sade var antikristiskt, och medelst en kop lögner klagade för inspector schoe, gick denne åtföljd af sin adjunkt genast Åå! skolan och höll noggrannt förhör med såväl barnen som läraren. Efter dettas slut blef den sednare frikänd och båda presterna begåfvo sig till den klagande och allvarsamt förehöllo honom hans otillbörliga och grundlösa klagan, hvarefier läraren lemtades i fred till nästa examen, då en ännu noggrannare undersökning blef hållen, hvarvid beskyllningen befanns al!deles sannvingslös och skolläraren fick lof ord för sitt handlingssätt. Och derefier tystnade de klagande ljuden. Men om skolans inspektor icke så noga undersökt förhållandet, skulle skolläraren alltid haft olägenhet af besKyllningen, såsom fallet vanli gen är, just till följe af inspretor scholes liknöjdhet. Om skolans: inspector icke understödjer läraren i dess trögna och ansversfu la kall, så kan denne icke ut: rätta hvad han annars skulle kunna. Vidare tyckes artikelförfattaren påstå, att eleverna i Folkskolans öfverste cirklar göra större framsteg än eleverna i mnederste cirklarne, och ett lärarer mera syssesätter sig med de förre, än de sednare samt att förhållandet borde vara tvertom. Det för: Ta kommer sig deraf, att de mera försigkomne eleverna hafva mera skärpt minnet och förstånde: och kunna således fortare än mnybörjarne fatta de som skall lärag, och det sednare sker tillfölj2 deraf att läraren måste ulltid sjelf undervisa i de öfversta cirklarne, emedan ingen af de mindre kunniga barnen kan der undervisa. I en skola med många barn är det omöjligt för läraren att sjelf meddele all undervisningen, uten monitörer måste der användas, och då är det helt naturligt, att dessa mest undervisa i nedersa cirklarne. Enär hr Fjellstedt i nästan hvarje nummer afsin Tidaing Folkskolan söker nedsätta sko!lärarre i allmänhet och framhälla dera3 svagaste sida, så borde hn väl någon gång uppmana hrr pastorer att fullgöra sine pligter såsom skolornas inspektorer: men någon sådan uppmaniog har aldrig synts till. År ofvan enförde exempel på flere skole-itspektorers beteenden visas att skäl deruti förefinnas. Skollärerne skulle äfven stanna i största förbindelse till hr F., om han gezom sin Tidning uppmanade församliogarne och pastorerna att gifva skollärarne åtminstone minimibeloppet af den lön skolstadgan föreskrifver. och så iidigt, att de sluppe lida nöd, eller sluppe missräkna sig på lönens erhållande åtmin stone qvartalsvis. . Fakta skulle kunna visas, att pastor sjelf använd: -skolekassan till egna utgifters bestridande och låtit den arma skolläraren vänta med lönens erhil:ande tills det fallit kyrkoherden in att lemna några få rdr). Den lilla inkomst skollära ) Då skolläraren F—n efter 5 års tjenstgöring vid samma skola ernade söka en ennan och derföre af sin pastor, prosten B., kegärde betyg, svarade denne: jag kan ej gifva något betyg, emedan jag ju icke vet huru F—n skött skolaon. B. hade rätt, ty ban bade icke bevistat någon examen i F-—s skola. Flero dylika ännu otroligare exempel skulle kunna anföras. ) Skolls A—1t i S—a; förmbdde icke fö:ssmlingsboerpe att lemna sig någon ved, oaktadtskolstadgån föreskvifver vödigt bränslem han cnmälde fa hål för SIN Nasftoör cmrma sun. Lan fan