Aftonbladet – 8 augusti 1850, sida 2

ligt skicklig läkare, och i händelse han åtföljde hertigen till hären, rekommenderade han sig i hans benägna och völvilliga åtankor. Albert öfvertänkte ännu, hvad som kunnat föranleda den plötsliga förvandlingen hos den annars så grofve och högm:edige mannen, då han blef kallad till hertigen. oHan fann denne stående vid ett bord, på hvilket låg ett papper med ett stort sigill och en hög dukater. ,Tag detta som läkarelön,, sade Wallenstein, visande på dukaterna. Du skall följa mig i fält. Du känner min natur bättre, än någon annan. Men då det icke passar sig att min läkare vore en simpel fältskär, så bar jag för dig låtit komma ett diplom — ett doktorsdiplom, ifrån fakulteten i Prag. Jag hoppasx, slöt han leende, att du icke skall sämre be bandla mig, sedan du nu är graduerad.n Albert var bögst bestört öfver sin lycka Han kyste vecket på furstens mantel och ville framstamma sia tacksägel.e, då Wallenstein afbröt: ;Godt! Gå nu och gör dig resfärdig. LättJans och pratets tid är nu förbi, och handlingens hörjar.o Ynglingen visste knappt om han var vaken eller drömde, då han lemnade furstens rum och än såg på guldet, än på doktorsdiplomet. Två hundrade dukater — och ett doktorsdiplom! Delta öfversteg hans djerfvaste förhoppningar. Han hade nu sjelf erfarit, att Wallenstein, som man sade, var lika ädemodig när han belönade, som grym när han straffade. fan bade i början svårt att fiana sig i sin nya ställning. De, som hittills knappast märkt honom, pagerna tf. ex., hvilka förut endast besvarat hans ödmjuka helsning med en nedlåtande nick, bugade sig nu för honom och kallade honom ,höglärde och vidtberömde hr doktor, Under resan var han föremål för hela