Aftonbladet – 8 augusti 1850, sida 1

ALBERT BERGMAN. ) EPISOD UR TRETTIOÅRIGA KRIGETS HISTORIA AF C. v. WACHSMAN. ,Men icke emot er!s svarade Albert djerft. Han tog Fredriks af Pfalz parti och derföre blef ban dömd. Jag urskuldar icke friherrn, men hvem kan påstå, att ban sjelf i tider som dessa, vid ovanliga omständigheters sammanträffande alltid skall Vandra pligtens sma!a väg och icke vackla? Iogen står så fast, så högt, alt ban är säker a!t icke falla.n Wallenstein såg den unge mannen länge stelt i ansigtet. Det syntes liksom hade hans vrede Jagt sig och att ynglingens ord icke saknat verkan. Albert blef derigenom dristigare och fortfor: Nådigste furste. Om ni sjelf en gång rå kade i olycka, hvad kunde ni väl vänta af mig, af en menniska, som, för att förtjena en blodspenning af några tusende gulden, hade öfverlemnat sin och sina föräldrars välgörare åt bödelsbilan? Tror ni att sjelfve fältherrens hufvud skulle vara heligt för den, som skändligt sörrådt den han förut, och med skäl, bade vör dat och ärat som en far? Gifve Gud, höge furste och herre, att ni aldrig måtte komma i den fruktansvärda belägenhet, hvaruti friherren befann sig och måtte ni, om så skulle tima, fiana en själ, som förblilver er trogen och en arm, som skyddar ert bröst emot mördarens jern. : Vid dessa sista ord fördystrades furstens blick. Tig dåre, sade han hårdt. Ville jag efter krigslagarne, som du besvurit, förfara med dig, fortfor han i något mildare ton, så skulle jag öfverlemna dig åt galgen. Du har hbefordrat ) 50 A, B. J4 178, 179 och 231.