Aftonbladet – 8 augusti 1850, sida 1

så skulle hvarje med!em af rådet, såsom straff erlägga etthundrade dukater. Länshöfdingens grymma åtgärder frambragte, som vanligen de, hvilka oförnuftet dikterar, just det onda, som genom dem skulle förekommas. Rådet, för att undgå det hotande straffet, uppfyllde de ödestående husen med hvarjebanda löst pack ifrån land och stad, som det kunde sammanb:inga. Ibland dessa liderliga och oordentligt lefvande menniskor utbröt sjukdomar och snart grasserade en betänklig epidemi i staden. Alberts hos denne embetsman gjorda föreställningar, afhördes föraktligt, utan att något företogs, som kunde medföra bjelp för de olycklige. Då ändtligen hertigen om några dagar väntades, så användes alla krafter, för att städa och med sand beströ platsen omI kring slottet — och att hvitmåla alla husen i staden. Att öppet krig förklarades -emot alla stadens tuppar, förstås af sig sjelf, såsom alltid vanligt, der Wallenstein intågade. i I Dagen kom ändtligen då fursten inträffade i Sagan. Hans svit var en suveräns. Det hvimlade af hofkavaljerer och adliga Pager, klädda i siden och sammet. Han sjelf var, som alltid, enkelt klädd. Han älskade prakt, men undvek den för sin egen persop. Grabus von Nechern hade låtit uppresa en ofantlig äreport framföre slottet. Inskriften derpå förliknade hertigen I med Salomo och Alexander. Denne tog dock föga notis deraf och syntes mörk och förtrytsam. Han nickade blott vänligt at abboten i Augustiner-klostret, men befallte, genom en vink, magistraten att aflägena sig. Sannolikt hade han redan beslu!it en åtgärd, hvarom rådet i Sagan följande dagen genom länshöfdingen erhöll underrättelse. Han skref, att hans furstliga höghet beslutit tillhandla sig två stadens distrikt tillhöriga byar. Köpesumman var fjerdedelen af deras värde. Hertigen vill!