Aftonbladet – 8 augusti 1850, sida 1

mig likgiltigt hvad borgarepacket säger. Tillse isynnerhet, att ingen af de erbarmliga kojorna i närheten af slottet qver.tå. Der var ett oliderligt buller och larm och ibland annat ett apotek, der knackande och stötande i mortlar aldrig upphörde; — och sedan barnskrik utan all ända. Laga att allt detta afskaffas och säg, om folket klagar och tjuter: att då jag kommer till Sagan låter j:g krossa den stötande apotekaren i sin egen mortel och hänga de skriande barnen i träden på slottsplatsen. Ju längre hertigen talade, desto dystrare blefvo hans drag. Men hastigt eftersinnande, fann han, liksom olämpligt att råka i ifver för något så lumpet. Du skall, slöt han leende, ,bättre utföra detta vppdrag, än det förra. Om fjorton dagar är jag i Sagan. Jog får då se hvad du gjort. Med en vink afskedade han den unge mannen. På en skön häst, som på hertigens befallning gilvits honom, inred Albert några dagar derefter i Sagan. Så snart han inkom igenom stadsporten, såg han det nybyggda slottet praktfullt höja sig till venster, men hela stad:qvarteret, som skilde detta ifrån torget, låg i ruiner, mellan hvilka innevånarne förtviflade irrade. Likväl bade icke här, som man vid första anblicken af denna förstörelse kunnat tro, någon brand härjat. Femtiofem hus hade på länsböfdingen Grabus von Necherns befallning blifvit nedrifne och de arme innevånarne voro ännu sysselsatte med att bortföra spillror och grus. Vi hafva blifvit dertill tvingade, sade honom en gammal man, som ansåg ynglingen för en resande och med hvilken Albert inlä sig i samtal. Ja, käre herre, sade gubben, torkande en tår ur det matta ögat, Wallenstein är en förfärlig tyrann! Då ban sist var här, kunde han icke ens fördraga sparfvarne på taket och om