Aftonbladet – 7 augusti 1850, sida 2

läste nu för ynglingen flera paragrafer, hvaruti vid hvart tredje ord förekom hänga, arkebusera och prygla. Albert blef helt ängslig. Först då föreläsningen var slut, andades han friare. Han måste nu lägga handen på en fana och svärja trohet och lydnad åt hans kejserliga majestät, men framför allt åt dennes högste fältherre, hertigen af Friedland. Du går nu, min unge rekryt, sade office ren, till Friedland, der du har att förhålla dig, som hans furstliga nåde redan antydt. Verkställ med klokhet och försigtighet hvad slottshöfdingen tillsäger dig. Men, för att kunna det, behöfver du penningar. Här har du en afpassad summa., Han tryckte härvid sex stora guldmynt i Alberts hand. Sök icke att spara. Friedlands soldater behöfva det icke. Gif akt på allt, hvad du ser och hörer. Om fjorton dagar se vi hvarandra åter. Officeren tillvinkade honom ett vänligt afsked och Albert lemnade högst förnöjd rum och slott. En herrlig början! Min lycka är i stigande; sade han, betraktande de skimrande spanska qvadruplerna. Hundrade åttio gulden, så sant jag lefver! Så mycket gud har jag aldrig egt, knapt sett, Och för hvad erhöll jag det? För ingenling; ty en gång till Friedland, är ju för mig en lustfärd. Om det så fortfar, är jag innan årets slut en rik man och äfven förnäm, ty de rika blifva så hastigt förnäma, som man vVänder om en hand. Sen vill jag väl se, hvad rektor Fechner skall invända emot en så beskaffad svärson. Med gladt mod lemnade Albert efter några timmar Gitsehin. Gerna hade ban användt något af de erhållna penningarne till uppköp af ett godt svärd, ewt 1ödt skärp och en plym af samma färg — det skulle gifvit honom ett martialiskt utseende — men fursten hade uttryckligt förbjudit korom, att framställa sig