Aftonbladet – 6 augusti 1850, sida 3

stånd. Riksdagarne äro derföre mera fruktade änl: efterlängtade af ett stort antal medborgare, synnerli-! gast bland bondeståndet, som från lång tid tillbaka l: vant sig att af dem vänta inga andra frukter än nya statsanslag och förökade skatter. ; Dock har riksdagskallelsen gått, likt en mild vår-! flägt, uppfriskande för det politiska lifvet kring berg: och dal. Den har väckt folket till känsla af sinal! rättigheter och till en aning att de beslut, riksdagen! kommer att fatta, möjligen kunna blifva för fäderneslandet af oberäkneligt inflytande för mansåldrar. Ö:ver allt ser man derföre större lif och rörelse. De som äga valrätt rådpläga allvarsamt, hvarest de skola finna den värdigaste representanter. De orepresenterade kännoa bittrare, att de äro uteslutne l!l från allt deltagande i statens vigtigaste angelägen-! heter och således utan all förskyllan dömde till po-l( litisk död. Hvad göra då komministrarne? Skolal, de förblifva blott åskådare? I Bland alla upplysta folk skattas representationsrätten såsom en fri medborgares dyraste och oafytterligaste tillhörighet. Att då, sedan vi framför så många andra medborgare fått denna rättighet, underlåta att göra bruk deraf, är nära nog att sjelfva ( dömma oss ovärdiga den dyrbara gåfvan. Att uaderlåta det af fruktan för kostnaden, väcker hos! mången hågkomsten af den gamla historien om denl: snåla presten. Sannt är att våra inkomster äro! små; men vi hafva lärt att genom försakelse bespara oss medel till mycket annat, och, är viljan!! god, så kunne vi också på samma sätt få mdel till en riksdsagsmans aflönande. Vilje vi icke, elier kunne vi icke detta, då borde vår representationsrätt tagas) ifrån oss och gifvas åt andra, som säkert icke skullel! uraktlåta att deraf göra ett värdigt bruk; ty i Sve-ls rige finnas ett stort antal medborgare, hvilka ärol! uteslutne från allt deltagande i lagstiftningen, näm-! ligen utom 800,000 så kallade Alla Andsxe, äfven 792,417 ofrälse ståndspersoner, febrikanter på landet! m. fl., som äga en grundförmögenhet af 59 millio-1 ner och erlägga i statsbidrag 1,700.000 rdr årligen. Denna klass skulle säkert icke uraktlåta att sändals 42 ombud till riksdagen, om den dertill erhölle rät-l1 tighet. Tanken på egen fördel bör kunna undanröja hvarje: betänklighet i afseende på kostnaden. Att lita på det riksdagspastorerne skola bevaka vårt bästa, Vore att ådagalägga nog stor menlösbet. De kunna kanske hafva vilja; men de hafva, med få undantag, icke försökt hvad det vill fäga att vara adjunkt el-l ler komminister, och veta derföre icke, hvaresi skon klämmer. Många bevis derpå finnes i vår riksdags-l1 historia. Ew må anföras, som synes mig så mycket! mera bevisande, som saken i och för sig sjelf är! obetydlig. I den charta-sigillata förordning, som utkom efter 1844 års riksdag, uppräknas bland de handlingar, som befrias från kartering, missiver för ! pastorernes adjunkter, men icke missiver för komministrarnes. Vid sista riksdagen erhöllo de senare en lika rättighet, till följd deraf att komminister Helln då satt i bevillningsutskottet. Vi klaga öfver usla löner och öfver tillbakasättande i befor-ls dringsväg för skollärarne; men vår klagan skall sä-ls kerligen alltid förblifva en röst, höjd i öcknen, sålt länge vi tiga vid riksdagarne. I befordriogsväg hafvalr vi vunnit något vid de sista riksdagarne genom den lr förhöjda tjensteårsberäkningens borttagande; menif full rättvisa njuta vi icke, så länge skolans tjen tell män få beräkna sina enkla tjensteår vid presterligii befordran, men presten, om än ägande den lifligaste!r kallelse för skoan, icke alls får beräkna sina pre-f sterliga tjensteår inom skolan, och så länge vid för-f slag till bättre pastorater prestens plus af praktisk !r erfarenhet uti mbetet väger intet emot skollärarens lilla öfverskowt af skolvisdom, oftast inskränkande sig!g till litet större färdighet i de döda språken, eller!g 3 t också, om man icke vill medgifva reciprocitet, så länge icke skola och kyrka skiljas ifrån hvarandra i befordringsveg. Emellertid böra vi vara tacksam-!f me för hvad vi fått, men också ihågkomma att derest icke några få stiftskomministrar begagnat sio representationsrätt vid de sista riksdagarne, så hade!j sannolikt den förhöjda tjenstårsberäkningen ännuk qvarstått i hela sin vidunderlighet, samt af dennals framgårg hämta uppmuntran till vidare ansträng-g ningar. . i Foster!landskärleken bör dertill ännu mera lifva oss. Bland de många olyckliga följderne af vår re-s presentationsfördelning i 4 stånd, är den en af delt betydl!igare, att riksdagsmännen, till största delen,!r deraf förledas att i främsta rummet afse sitt stånds g intresse och sätta statens i det andra, ehuru det E borde vara tveriom. Hvarje stånd söker derföre att rifva åt sig så mycket som möjligt af fosterlandetslu goda, cch under denna slitning mellan stånden råd-!a bråkas staten. Derföre kan frågan om representa-lt tionsförändring icke falla, så vida icke staten skall gå under. Man må ej säga, att vi kuaona dertilllg ingenting göre. Vi förmä i denna fråga sannoliktp nera än alia reforimsällskaperne tillsammans, om vila göra ett rätt bruk af den makt, som blifvit lagd ilp våra händer. De få k mministrar, som deltogo i 1844 års riksdagsförhandlingar, afejorde på sitt sätt! g genom sina röster den vigtiga frågan om den likalå arfsrättev; ty hade de icke deltagit i presteståndets omröstning, så hade frågan äfven der, likasom hosl!p adeln, blifvit afsiagen: två stånd emot två, och frå-lg Ban förfallit. Större resultater vore att förvänta,lk om alla tolf stiftens komministrar begagasde sin representationsrätt. Om deras ombud, såsom man börly hoppas, samteligen ställde sig på ståndets liberalala sida, så skulle denna säkerligen kunna öfverrösta de konservativa i mången vigtig fråga och sannolikt ifven i sjelfva representationsfrågan. Hela riksda-!p sen fisge då et helt annat utseende än hittills, då vå stånd stått emot två och derföre icke kommitl ir fiicken. k Litom oss derföre, komministrar, till den förestånde riksdagen sända en fullmäktig från hvarje stift. r Mircga varma fosterlandsvänner vänta det af oss,!,; och vi böra icke lära dem vänta förgäfves, utan medl; handling ådagalägga det också vi behjertat grefveli M. Björnstjernas tänkvärda ord i företalet till sine, bok om representationens ombyggnad och förenkling: bUnder det ständiga och hastiga framskridandet som putmärker tidehvarfvet, är relativ svaghet de folkslaq psäkra lott, som blifva efter på den allmänna vädjo-lg )banan; denna lott måste blifva Sveriges, så länge den verksammaste kraften till dess förkofran skallly sökas hos en gecom sin splittring och ståndsfördel9 ning dertill fullkomligen oförmögen lagstiftningspform .... Medborgarns pligt år att icke misströ-lq sta om fosterlardet och söka i sin om äfven aldrigly så ringa mån bereda den ljusare framtid, hvartilllp .det i så många afseenden äger de billigaste anspråk. Ilsbo i Erkestiftet den 4 Augusti 1850. Pehr Waildin, komminister. 0 RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. — I Hallands Lans Tidning för den 4 Aug. berättas. att kronobetjeningen ru upptäckt tillverkaren af de falska Örebro privatbanksedlar å 3 rdr g 16 sk. bko valör, som i vestra orterna under deny sednare tiden varit utprånglade. Det är en person vid namn P. Sienberg i Axtorna af Köinge socken, 8 b