ornameni vä laildi med gemier och svenska och nor: i: nor omkring en sköld, på hvilken läste en 5 Augusti. Aila : särvarande tycktes vara mycket tillfredss:::sa med de bemödanden, som blifvit gjorda, ör att skaffa publiken en angenäm afton. aställning Aftonbladet härom dagen — Den i innehöll ; afseende på de af danska regeringen anbefallda s:åndrätter i Slesvig, för att efter militärlag a de civile, som kunde ertappas med bandlingar, hvilka kunna befaras hindra eller skada armeens rörelser, och hvilken befallning jerv väl uppdrager åt högste befälhafvaren att låta fullborda domen, utan appell till högre instans, har, såsom det icke var oss oväntadt, ådragit oss en föreställning i ett par tidningar, Aftonposienr och Bore, bland hvilka vi anse den sednare böra bemötas med några ord. Bore-försitaren, troligen densamme som förut skref emo: Aftonbladet i anledning af en viss artikel fris Holstein, har, nu följande samma taktik som då, först talat om den utomordentliga sympai;, som underrättelsen om danskarnes seger här väckt inom alla klasser, och yttrar derefter följande: Vi hafva under de sednaste åren blifvit så vana, att så snart någon underrättelse från Danmark här väckt liflizzre sympethi af glädje eller sorg, Aftonbladet genest verit färdigt med litet kallt vatten, för att söka afkyle det varma deltagandet, att vi voro fullt öfvertygade att så äfven nu skulle ske. Vi hafva icke heller bedragit oss i denna förväntan. Dagen efier sedan segerbudskapet hitkommit, uppträdde Aftonoladet med en artikel, som man skulle känna sig böjd att finna löjlig, så vida man förbisåge afsig!s med densamma och den verkan den kan hafva på dem, som sakna en noggrannare kännedom af förhållanderna. I anledwivz af detta yttrande anhålla vi få erinra dero.:, att tidningen om den kongl. förordningen ende ståndrätterna icke hitkom förrän i t: Aftonbladets artikel stod re: dan i ons::i;zshladet, eller det skyndsammaste den kunds ;: flyta. Deremot hitkom icke någon bestämd underrättelse om danskarnes seger förr ihorsdagen, ehuru rykten, enligt enskilda ef, redan cirkulerade på tisdagsmiddagen, vilket Aftonbladet jemväl skyndade att omnänna, utan att hvarken då eller sedermera slå got kallt vatten deröfver. Månne icke såle. Bores hela förenämnde tirad utvisår en :swtp, att emot verkliga förhållandet få häfta ! ena liten insinuation mot Aftonbladets mo ::er? Det är märkligt att se, huru fanatismer tid gerna har behof att taga skarfningskonsic till bjetp. Bore p-:esterar vidare mot allt slags jemförelse m:;.: ståndrätter i Slesvig och dylika 1 Ungern, ps den grund att de sednare organiserades r kriget, för att summariskt döma öfver de L-s-grade, hvaremot det är en vanlig sak, men:: Bore, att sådana inrättas under krig för 21. döma de civile, som söka att göra armeen skadas och afbräck. Den som läst Aftonbladets artikel har varit i tillfälle att se, det vi sjei!y2 påpekade att vi ej voro okunnige om sistnämnda krigsbruk, äfvensom vi lemnade b-örigt afseende åt hvad man kunde vänta af on danska miiitärens humanitet i tillämpnin os. Bore har här således icke sagt någonting zytt. Men detta kan i vår tanka icke tillinis:göra riktigheten af Aftonbladets räsonnemz öfver vådan af sjelfva principen, särdeles i a strid, sådan som den ifrågavarende, som på visst sätt föres af landsmän emot hvarazdra, åtminstone enligt danskarnes eget påstårnde att Slesvig skall utgöra en del af Danma: Vi vilja icke trötta med upprepande af vad som redan i onsdagsartikeln förekomme-. och hafve för öfrigt aldrig kunnat förtänka de.skarne, då det nu en gång, vare sig på ett ciler annat sätt, rotfästat sig i deras öfvertycelse, att Slesvig är deres Konges eget land,, som han svel maa tage, om det pskal koste end saa mange offren, och då de i sammanhban; härmed uti alla slesvig-holsteinare se idel förrädaren: — vi kunna icke förtänka danskarne, att de under en sådan föreställning, den må vara riktig eller ej, fullfölja striden med all möjlig ifver, ty det kan väl nu en gång icke hjelpas. Men just derföre, och då man sett att slesvig-holsteinarne på sin sida äro lika entusiastiska och anse sig strida för sitt fosterlands heliga sak — ty man vågar icke det yttersta för någonting mindre — just derföre, emedan båda partierna äro exalterade för hvad de i sin inbi!lning anse vara det rätta, så att förhållandet bir är detsamma som i ett fanatiskt religion krig: just derföre, säga vi, är vådan af godiyckets användande emot civile och af de repressalier, hvartill det å ena och andra sidan kan gifv: anledning, så mycket större, och en pro!est deremot i humanitetens namn måtte icke vara obehöflig. För vår del äre vi öfvertygade, att någon särdeles olycka väl icke kunde drabba, Stesvig genom en närmare förening med Danmark, numera ett land med fria institutioner, samt ett af de mest civiliserade i Europa, och, oaktadt det ohyggliga slagtandet vid den sista bataljen skulle vi således dela Bores stora glädje, om vi äfven kunde dela dess naivaillusion, att striden härmed vore slutad: Tyvärr befara vi likväl, att denna Boreskribentens -föreställning, i trots af hans påståddå noggrannare kännedom af förhållanderna, är en förvillelse, samt att-ännu långt mera blod kommer: att rinna; och sålunda måste vi bekänna, att det hos oss icke kunnat väcka annat än en känsla af fasa, att se huru de stora makterna, efter att i två år hafva, åtminstone enligt hvad verlden Tall mänhet trott, användt sina bona officia till fredens upprätthållande, nu på en gång alldeles onödigt släppa de i yttersta förbittring stadda partierna lösa, att slagta hvaråndra. Det är åtminstone icke himlens sak, som vinner på detta mördande; men så föga har en sann moral ännu undanträngt fördomarne och passionerna inom civiliserade länder, att äfven åskådare på afstånd kunna fågna sig åt dylika Les Ah Al an Ad AA Fn,