kaperna, innan förordningen om -40-shillings-qvaliikationen utfärdats. När vi yrka parlamentsvalens giltighet allenast för 5 år, i stället för 7, så föreslå vi ej heller någon iyhet, utan blott ett återtagande af en af gammalt oröfvad och godkänd sed. Val för 7 år stadgas eji ;rundlagsurkunderna, utan är ett påhitt efter hanoverska dynastiens inträde. Mot sluten omröstning har man väl jargon (cant) nen icke några skäl att upprepa; och hvad angår ipphäfvandet af valbarhetsvilkoren, så söka vi blott tt skaffa Engelsmän en rättighet, som Skottarne egt edan urminnestider och ega än i dag. (Hör, hör!) En i Glasgow bosatt Skotte kan till sitt ombud i parlamentet utse hvem som han hyser förtroende ill, utan annat vilkor; men en några mil derifrån bosatt Engelsman i Norwich kan icke välja på nåjon, som ej har ett bestämdt saldo hos sin bankir. Munterhet och bifall.) Detta, jemte ännu en punkt, som jag straxt skall nämna, utgöra det hufvudsakliga beloppet af vår poitiska statsbrist. En hemsk banvlysning hvilar deiisenom öfver oss; dömen sjelfva! — Den punkt, som iterstår mig att omförmäla, förbises ej sällan såsom f mindre vigt, ehuru den är af den aldrahögsta. Det är stadgandet om bestämdt ombudsmannaantal inom parlamentet för vissa distrikter, utan afseende 0å invånarnes antal i distrikterna. Den sista paramentsreformen skulle bortskaffa de härigenom uppkommande oformligheterna; men huru har det skett? ch kan det bristfälliga i denna punkt väl hje!pas zenom valmansrättens utvidgning? Visst icke. Ånnu ir valbarheten så fördelad, att hela lagstiftande mynligheten ligger i händerna på några få, på alla anIras bekostnad. Man finner detta resultat uppkom: na enligt en ordentligt uppsjord och dertill ledande veräkning. Ånnu förmår en sådan köping. som Horsham, att i parlamentet motväga Manchesters öst. Och egendomsherrn, på hvars jord Horsham igger, han må för öfrigt vara en af rikets herrar peers) eller icke, är den som bestämmer om mot rigten. Detta är nyckeln till hela systemet. Stadsepresentationen är blott ett bihang till landsbygdsepresentationen, och har blifvit så konstfullt fördead, att makten måste qvarstadna i händerna på dem, om äro de mäktiga i hvar landsort; och — märken let väl: ingen åt hvar man tillerkänd valmansrätt jan afhjelpa detta, så länge samma fördelning qvartår. Införes allmänna valrätten, utan att fördelninen ändras, så skulle den väl gifva hvar invånare i Manchester, likasom hvar invånare i Horshem, rätt tt välja: men valen skulle icke göra minsta föränring i de begge orternas egen rösträtt inom parlanentet. På sådana vilkor skulle äfven torys hafva ångt för detta samtyckt till allmänna valrätten. Men med skäl bafva de fruktat, att oformligheten kulle, genom sin då uppkommande karrikatyrlika fverdrift, falla ännu skarpare i hvars mans ögon, ch hufvudsakligen derföre hafva de satt sig emot lenna allmänna valrätt. De skola snarare gifva ef er i nästan hvad som helst, än i denna punkt; de änna fullkomligt hvartill den kan begagnas. Men ust derföre måste äfven vi söka på det kraftigaste senomdrifva förändringen. Sådana äro föremålen för våra sträfvanden. Ånen j dem värda er medverkan? (Allmänt rop: Ja, al) Jag behöfver icke upprepa hvilka fördelar j ören kunna vänta deraf; men sjelfva rättvisan taar här och fordrar upprättelse, utan afseende på beöningar för biträdet dervid. Den tiden är förbi, då letta lands styrelse får betraktas som ett arf för nåra få, ett tidsfördrif för lord John eller lord Chares, eller någon annan klass, hvilken det ock må rara. Vi behöfva blott stå fast vid vår tro, och ätta våra gerningar derefter, för att snart försäkra ss om en ny framgång. Och den kommer icke att lifva någon gagnlös barrikadtriumf; utan det väl aranterade fördraget efter ert segersällt fälttåg. (Uppepadt och långvarigt bifall.) Efier dessa begge talare yttrade sig flera andra i amma mening, och med samma bifall.