eler — med ett annat ord blott! ;? Och månne ej farmerna — de 4 (Bifall). För sin del betviflade dock talaren icke: farmerass.törresga att begripa någonting så lättfatt-, röes arrendatorer — vore i en! 7 mer än andra? De ägde väl! smentsval; men var det väl dem ! tillåter a er sin egen öfvertygelse, att låta! höra si sing? (DNej! Nej!h) För hvad än-! damål ia kalad valmansrätt blifvit förun-l nad åt För hvad annat, än att de skulle ut-( öfva de eras feodalherrars vink? (Ja! Jaln) Må de som män: med anspråk på sjelf1 ständig: a rösträtt: må de framställa sina! anspråk :ugar iagligt, grurdlagligt, men oeftergifligt! — och dia va hörda. (Bifall). Talaren sades sig vara z da en så talrik samling reform-q vänner set att deribland varseblifva såll många ! har of.a föregifvits att farmerna S vore ett ördomsfullt slägte, utan allt be-f grepp or 2amhällsförhållanderna; men! -om så v felet vore deras eget? Visst ickel a I 1 I ligt, oci att det ändå till slut vore från. dem, so -lömet sommer att gifvas åt städernas! invinare 40 icke sioppa efter innan de vunnit en fullstänc jr? och ärlig representation vid lan c dets lsg: oh hbevillning, så väl för sig, som för alia sins madborgare. (Läogvariga och enhälliga ! bifallsro; It Alex. vackoy. Jag ärvar inskrärka. hvad jag!! har at: sas så nära som möjligt inom gränserna af j hufvu iföra för vårt sammanträde. Men innan jag vidrör de mål, anser jeg icke ur vägen att; nämna ds mständizheter, under hvilka vis församia: omkring blott 14 dagar sedan i led reforassk sa i England, af samma förlam! ningstil:.: reaktionen försatt Europas hela ! koniine : framtid är vittne till under! bara ski:sev, sansa hastigt har en ny utsigt q öppna s jos os: för sssmhällsförbättringarnes sak, en sådan us sn sancolikt ej ent år skall hinna gå! förbi. issan famöstridandet vunnit en ny och eaf-V gjord seg: ivt fodernesland. (Bifa!l). Detia härI rör från (0sö. hvilken vi, oaktadt de deri-:q genom ösr: samosisutsigterna. alla djupt beklaga. ! (Hör !) G ert Peels frånfalle hafva par-f tierna å! Lt friheten att å nyo uppställa sig på! sin fordus 2:07 Whig ministeren bar icke nu mera någon sö :sn a förenad opposition emot sig. Den kac : licka öfver till det motsatta lågret efter :d. som den ru, likasom fordom, måste söka at på sina egna bänkar. Detta nödgar den 3 utan afvikelser fullfölja sin naturliga k afs (Bifall. Den är nu i folkets band, ty händerna på folkpartiet inom underhuse: Gå på tt gå ut! så lyder, för dem nu mera, (Bifall). Under dessa särdeles z7onsan ire förhållanden, är det som; vi nu sammant granska vår ställning och be-: stämma Må vi likväl icke genom dessa utssior sleda oss! Tidens tecken mana. oss icke s r, utan snarare att fördubbla våra anses cd r. Hvad eftersträfva vi? Eu förbättradt 200: Men huru. hörs ännu en och; annan frice 3 förbättradt parlament kunna! id hjelpa al det accde hvaraf vårt samhälle lider? Till: en börjar stalle 40 tunna förbättra hela vårt stats-; S hushållningssysie mn. och ingenting rörer närmare fol-! kets välstånd beloppet af utskylderna. (Hör, hör!) Men, anmär et annat håll, finansreformen I skall hjelpa b då en särskild förening arbetar på att ls n2å den: hbvarföreskulle vi sam-j, maatrass!a N ed parlamentsreormen ? Sva-!) ret på dena int 7 belt enkelt: uten parlamentsc reform, is20n Y orm! Vi kunna ej åstedkomma den soda innan vi lyckats i den förra. Detta är icke någ it af mig, utan ett rön, hem! tadt från ena bedröfig erfarenhet. Bort derföre med !I ;, ett yrkandet på finansreform är allt r hvad som skule ej gräma mig det min-r sta, om or orm utplånades från vårt sym-y boliska stan ia cad, som jag är, att parlaw mentsre den och alla andra förbät-, uppställa parlamentsreformen örsta och väsendtligaste bland våra önskningar, så Älors granska huru vidt den storas Nationalföresingon ochetar på attutsträcka den. Tillåten mig der i i korihet omförmäla Föreningens poli ekänelse; j ären sedan sjelva ig burn pass nära den träffat målet. gen yrkar valråttens utvidgning . som nu sakna den, mitte behör!) Den fordran att parlaför 3 år, i stället för 7 (Hör, al skall stå i förhållande till 2 ombud (Bifa!l): att valet skall (Bi all) och att alla qvalifikaon må afskaffas (Hör, hör!) Det skal! vera ycker jag, för äfven den mest anspråksful:e kalv detta för en namnreform allenast. Om: j gend:uven den: hvad hafven j ej uträttat! jh Menigheternas hus (House myndigas dertill i mentsvalen skola s —-—-— -— OD deras för hv ske med s!ut tionsvilkor ör 0 of Commoniderbuset) att vara i verklighe f ten, hvad c u bio ar till namnet — gjort det j till ett folk oroment, Att det må bringas dermotarbetas halsstarrigast af ;sse är att menigheternas hus måtte förblifva hvad de: är n blott ett annat, ett förklädt Herrarnes H vuse of Lords — Öfverhuset) (Hör, hörl). Dessa halsstarriga motståndare tycka högst örvernödigt och olämpligt att grundlagen är detsamma i praktiker som i teorien — i verket som i andan och stafsen; deras hufvudinkast emot! vårt förslag är 2 : derigenom skulle popularisera den populära greven ef vår lagstiftande församlipg. Men ec stånd är lika kortsynt som hän, är ju i dem, hviikas i VG m ATT T vanmäktigt. ra vi längre lyssna till föregifvandet att byzci vi äsyfta är grundlagsstridigt och sambhällsförs:! ? B. ra vi ej som svar frambålla; konstitutionsi: rras egna ord, enligt hvilka vilt ej fordra an: I de uttryckligen tillerkänna f Oss, men so : svekfulit beröfvade. Menig heternas Hu: år ir I teorien; det mäste blifva det . äfven i prakiivöonr är det så en gång: då står samhället lång: bsr: batryggadt, långt fastare, än! någonsin nu. å då i verkligheten hafva den statsreform, som, siter alla rön synes, för Ecgland vara den läm an tbron, omgifven af blan-l dade institutioner; nu nafva vi den blott till skenet. !t Vi godkänra sean2 form; men bysa en djup, outrotlig vedervi!lja mor ct sken deraf, som spelar samhällets hela my i — vare sig på rak väg eller omväg — i ii en klass, hviiken på samma ! gång gör schs7 va Curgenm Och ligger :betsel på folket (Hör, b raladt fåvälde, med larfven I af konungad: standa under domokratiska former (Högl: : 21:)Det vore övertog! att här upprepa hvar och en! af de ö artikar, 7 vår politiska trosbekännelse består. Den rösträn vi yrka var den, som gällde i den gamla, ärliga saxiska tiden, innan folkfriheterna slogos i fjettrar öns den feodala syndallod, som kom öfver oss ifrån Normandie. Det var en rösträtt, som fått det riktigaste utveckla sig ostördt ur samhällets Datur; och som till och med fortfor att trifvas under början af det Normandiska väldet, eller ände -;: Henrik VI:s sedermera så mycf ket utpuffade : kation föll som försåtlig ho-, r iNgaräft för huan rr oo IC AR