Aftonbladet – 6 augusti 1850, sida 1

icke blott såsom en åt natiönen ? gruådlagen tillerkänd raitighet, utan såsom det första vilkoret för de många andra samhbi rbittringar, hvilkas nödvändighet ingen : bestrider, till och med icke sjelfva torisc Ehuru mötet bevistades af dep :terade från Finansreformassociationen, var det ;cke föreslacet af denna, utan bestod af en ling reformvänner i orten: det var ett kligt folkmöte, sådant som ej i mannaminne hållits inom Norfolk. Norwich, Yarmos:h och de ans dra kommunerna i gr-efskapet stickade ombud dit med särskilda jernvägsträmer: t.l den ruttna köpingen Thetford ed presentanter der: femtio man, mej reformförenings fana i spetsen. V:d fö len varseblef man att mängden bestod brukare; man såg farmers samis laretribunen, och farmers samt ji tare bland hela skaran i öfrigt, bred lande och fabrikanter, som ditko:mn mit från alla orter 1 landet. Mellan 4och 3000 personer voro närvarande: ett antal, som bef af mera betydenhet än annars derigenu.n, ati minst två tredjedelar hade betalt en -biliing (1 rdr rgds) bvar, för inträdet till den sår-kildt inlrättade mötesplatsen, och de öfriga om ej lika mycket, åtminstone någon inträdesafgift. På den mötesplatsen, som låg utanför staden, hade man uppsatt två stora suntält, under hvilka 1500 personer kunde finna sk och uppmurat tre ugnar, med hvar sin liga ångpanna, för att förse de försam med tå När de som anländt först, hade hlifvit serverade härmed under tälten, uppst de och vandrade omkring på fältet för at lemna plats åt de efterföljande. Många bland jordbrukarne hade medfört sina fruntimmer, hvilka, likasom ide sjelfva, visade sig i högtidsdrägt, och en okonstlad trefnad rådde i heia församlingen. När jernvägstelegrafen signalerade anvalkandet af Finansreformassociationens depuserade till Wymondhams-stationen, gick skaran, led vis ord nad, dem till mötes, med musik och :xnor, och mottog dem vid en äreport af murgrön och blomster, hvilken stadsboerna i Wymondham låtit uppresa. Man hade icke påräknat flera deltsgare i mötet, än som kunde rymmas un :älten, men sedan antalet visade sig mer än tre gånger så stort, måste de, som icke ier 2225 rum, stadna ute på fältet. Lyckligtvis zynnades detta af den vackraste väderlek; och likasom man hade begynt sammanträdet likt en stor familj, med the, konversation och m: sik, likaså afslutades det på samma sätt, efter mötesförhandlingarnes fulländning. Till ordförande valdes sheriffen i Norwich, James Colman Esq. Sedan han öppn2 mötet, uppträdde först parlamentsledamo:en sir Joskug Walnyley, en af Finans-reform-a . tionens deputerade, under upprepade bif ttringar, Han betygade sin tacksamhet för åenna helsning, och sade sig skatta den så mycket högre, som han deri hörde en bekräftelse på de täns kesätt, som han förut haft den lyckan att finna hos invånarne i Norfolk. Biand Ae för det högtidliga tillfället uppsatta symboiiska standarerna, såg han en med inskrif:en: Grundlagen, och icke annat än Grundlages Denna lag och ingenting annat var äfven det rätta föremålet för mötet; med det väsendtliga förbehåll dock, att de i Grundlagen folket tillerkända rättigheterna måtte gälla, icke blott för en eller annan särskild klass, utan för alla. (Stormande bifallsyttringar.) Grundlagen hade hittills tagits i anspråk blott till förmån för en enda mäktig klass; men talarens, såväl som mötets gemensamma önskan var, att alla, den fattige såväl som den rike, måtte se sina rättigheter och förmåner förflyttade inom grundlagens hägn. (Lifligt bifall.) Talaren bade inställt sig efter inbjudning, och mindre som talare än som åbörare; han vore anvciisen att inhemta de åsigter, som landtmänne: :omanry) och andre invånare i detta stora landskap hyste i afseende på de vigtiga frågor, som i närvarande ögonblick företrädesvis sysselsätta allmänna uppmärksåmheten, och att kunna uppskatta vidden af den medverkan, som de voro beredda att egna åt sin egen och sins likars förlossning ur den politiska träldom, som de ännu voro underkastade. (Bifall.) Han kunde ej instämma i det tanklösa ropet, att jordbrukarne: i: detta stora rike vore mer okunniga, mer liknöjda, för det allmänna bästa döh mera fördomsfulla, än landets öfriga invånare. Den illa egendom, som tillhörde honom sjelf, bestod af jord och jordens alster; derföre hade ran ock egt omedelbart tillfälle att erfara de vårigheter, hvarmed jordbrukaren hade. att kämpa och kunde lättare begripa otåligheten utt komma ifrån detta bryderi. (Bifall.) Med ådan utväg till grundad sakkunskap, skulle let vara orätt handladt både mot dem och hoiom sjelf, om han vid, detta tillfälle ville dölja len åsigten, som han delar med sina föreningsränner, nemligen att första orsaken till ländtrukarnes betryckta ställning ligger iden löjet, som prohibitifbeskyddet fostrar, och att en tergång till detta skydd (förutsatt att den ore möjlig) skulle vara den största olycka, om kunde träffa jordbrukareintresset. (ANlänna och upprepade bifallsrop.) Han vore örvissad — och han yttrade det här äfven nför betydande egendomsherrar — att ingen unde numera inse detta erfarenhetsrön tydgare, än jordens egna egare, och att just de kulle hädanefter sist af alla besvärja upp den ederviljans och vedergällningsrättens ande, som vilkorligt måste väckas af hvad som helst, likande något försök till nyssnämnda återgång. Bifall. le men bärvid erinra att det ges samhällsböror, som mera trycka jordägareinteresset än andra, A svarar han: Må dessa bördor fördelas rättvist, rligt, snart: må jordägaren få sina pligter, likasom na rättigheter, noggrannt afvägda; men må äfven rdens brukare — farmern — betryggas om ett ittvist vederlag för den kostnad, den flit, den omnla aah atliabllighatf ham mo me oo oo 80 öandanmna 4