n fattig hustru vänder sig härmed till ? den vördade allmänheten med bön om bjelp i sin stora nöd. Moder åt S:ne, knappast ärskamla tvillingbarn, — hvilkas vård och uppehäl!e äro henne ensamt förtrodde, eftersom deras fader lemnade henne innan de äpnu sett dagen, — vet bon icke huru hon skall vara i stånd at! fulgöra dessa sina pligter, då de små gossarne ännu icke kunna gå och hon följaktligen icke heller kan !emna dem, för att genom arbete förtjena siv bröd. Skulle någon barmhertigt sinnad, som saknar egna, vilja upptaga ett af dessa barn, hvilka båda äro friska. och snälla, så ville modren, som ännu ör i sina bösta år, söka tjenst och af sin lön betsla för de! andra hos nägot beskedligt fo!k. Hittills här en barmhbertig band räddat dessa olyckliga från bungersdöden, ren nu veta de ingen anran utväg än denna vädjan tll fremmandes förbar; ande. Väl bar qvinnae med sina barn på armarne vardrat i Humiegården och på Djurgården, der, i det glaca bvimlet, ett och annat qvinnoöga, — tillifventyrs en moders — me-dlidsamt blickat på de arma, och en och annan hand räckt dem en nödpenning, och detta har varit qvinnans enda arbetsörtjenst; men äfven denna är henne snar: betsgen, då sommarens por ar stängas, och 1 allt fall bar dena varit allt för dsrförvar!vad för en, som icke varit van att tigga; derföre, j ädle, som så ofta aftorket nödens tärar och deri funnit esert ljufvas!e båda vnteroch sommarnöja — om j dissa vackra dagar någon gång syren färden it Nya Roslasstalisgeanv, så gån ej förbi den arma modren rej sina barn, som af hemne skola taga näring, utan att bon sjelf eger någon — hon bor i buset MM 2, qvarteret Treborningen, inne på gården och tegen deras välsignatse mod edor på vägen derifrån!