Aftonbladet – 3 augusti 1850, sida 2

på uttrycklig begäran iptvålade och rakade det högädla rådet och Goldbergs samtliga honoratiores — mäster Grimm var dertill för gammal och den andre gesällen mindre skicklig — utan ban hade äfven det året, då plilla pesten grasserade, gjort sig högst förtjent hos borgerskapet, genom sorgfällig behandling af flera lyckliga kurer; hvadan icke blott rådet tilldeiade honom tio gulden, utan ock pastor Pfaffuntius omnämde och berömde honom i sin öfver pestilentians upphörande hållna tacksägelsepredikan. Alla dessa förtjenster gjorde likväl intet intryck på rektor Fechner. Tvertom var Albert just den af mäster Grimms begge nnebulonesn som han mest hatade, Detta hufvudsakligen deraf, att han trodde sig märka sin dotter Veronika hysa en helt annan tanka, än han sjelf. om upge Albert. Den gamle hade varsebhfvit, att så snart den unge kirurgen visade sig vid fönstret, bade Veronika ovaniigt mycket att beställa vid sitt gent emot liggande fönster, och att hon till och med stundom förstulet blickade öfver till badaregesällenn, hvilket Fechner ansåg för ett högst oskickligt förhållande af en dygdeoch sedesam jungfru. — Ehuru mycket än fader Fechner knotade och öfverhopade Albert Bergman med alla möjliga latinska öknamn, så hade dock i flickans hjerta insmugit sig en böjelse, hvilken var desto starkare, som den var den första. Den unga mannde hade först gjort Ve: haft 0 hon Lo var en af de vyckraste yng om icke måhinda den vackraste i bela Goidberg och at hans oftare uppenbarelser vid försiret gällde henne. Att nu jungfrun längse ån vanligt dröjde vid sitt fönster, att hon i början rodnade, men ändtiisen vänligt leende skådade öfver till hoom, gaf Albert mod, att vid möte på ga 2, SU