ALBERT BERGMAN. EPISÖD UR TRETTIOÅRIGA KRIGETS HISTORIA AF . C. v. WACHSMAN. Den vid foten af Riesengebirge romantiskt jelägna staden Goldberg var under medeltiden sida mera befolkad och blomstrande än nu. salrika gamla gruföppningar vittna, alt guldi ergverket, hvaraf stället fått sitt namn, for:om gifvit rik afkastning. Enligt sagan skola ; slagtniogen mot Mongolerna vid Wabhlstatt icke mindre än femhundrade bergsmän ifrån troldberg kämpat, af hvilka största delen stujade och de öfriga släpades som fångar till sien, Redan i början af sjuttonde århundradet jöktes och bearbetades blott andliga skatter i Hroldberg; men äfven härigenom erhöll den lilla staden en viss ryktbarhet. Der befann sig 4 emligen en lärd skola, som var vida berömd sch i spetsen för hvilken stod rektorn och ;antorn Ambrosius Fechner, en grundlärd man, sen tillika en ytterst uppblåst pedant. Ehuru t.ans medborgare beundrade och värderade hans gjupa lärdom och på wisst sätt voro stolta seröfver, emedan de ansågo honom för ett staue under, så kunde man dock icke säga, att fan af dem var älskad. Han blandade sig Icke blött gerna och alltför afgörande i alla deras allmänna angelägenheter, vid hvilka han gjelf tog sig högsta ordet, utan siräckle på visst got Sill inflytande äfven tll börgrarnes enskilda intressen. Hens sätt att härvid gå till äga ver det följande. Skolan räknade några i undrade lärjungar, dels adtiga, dels tillhörande indra förmögna familjer, hvilka biifvit öfvermnade till rektor Fechners vård och undersving. Det ålåg bonom äfven att inqvartera ivglipgarne i staden, och man påstod, att den