Aftonbladet – 1 augusti 1850, sida 2

slottskyrkans predikstol, för första gången lysning till äktenskap mellan de båda kusinerna, hvartill kungen med uppräckta händer lemnat sitt samtycke; ty på den tiden måste kusiner gå till kungs, som det heter, för att få gifta sig med hvarandra. Så snart det var utlyst, tillställde konungen på Drottningholm det mest praktfulla hofbröllop, som varit på långliga tider. Den nu försonade hertiginnan hade sjelf satt kronan på bruden, som strålade af juveler. Fackeldansen dansades och en oräknelig folkmängd bade tillströmreat, för att begapa herrligheten, åminstone så mycket, som de af densamma kunde få se. Om aftonen, då de nyvigda blefvo allena, yttrade Sigrid: pMin gode Clas!... vi älska icke hvarandra på samma sätt, som andra älskande, ty våra känslor för hvarandra äro blott en broders och en systers; och likväl hoppas jag, att vi skola blifva lyckliga.n Den unge mannen kastade sig på knä för henne och fattade hennes hand, den ban med förtjusning tryckte till sina läppar. Hans ögon strålade af sällhet och öfver hela bans ansigte göt sig ett sken, liksom af salighet. Sigrid! sade han, mitt lifs goda engell.. .. du, den skönaste, den herrligaste af alla qvinnor på jorden! Tro icke att det är trätobrodren, din barndoms plågoris, som blifvit din make. . Nej — det är en älskare, en tillbedjare, den varmaste, den uppriktigaste du någonsin egt. Ja — Sigrid! jag har älskat dig, ehuru hemligt, alltsedan den der hofbalen, för två år sedan, der du uppträdde för mig ialdeles ny skepnad, lik en uppenbarelse ur en bättre verld. Men i djupet af min själ dolde jag min kärlek; ty den fattige pagen ville icke eftersträfva den rika arftagerskans hand, af frukt.n alt synas egennyttig. Nu, då ödet, i