menniskohjertan med dem. Clas är nu mot mig lika uppmärksam, huld och broderlig, som ban förr var oartig och spefull. Också älskar jag honom som en bror. Ett par dagar efter detta samtal mellan fröken Rajalin och mamsell Hagman, var det som hertiginnan med sin svit bröt upp från Tullgarn. Hertigen, hennes gemål, qvardröjde ännu ett par dagar, för att jaga, hvarefter äfven han skyndade tillbaka till Stockholm. Redan på hemresan märkte Sigrid hos sin hertiginna något besynnerligt, vresigt, ojemnt i lynnet, ehuru mycket den höga damen bjöd till att beherrska sig; men hon undrade förgäfves hvad det kunde vars. Knappast hade de dock kommit upp på Stock: holms slott och in i hertiginnans rum, förrän stormen bröt lös. Hertigionan hade, genom sqallrande tungor och i följ af hemliga spioneringar, fålt veta, att hennes hoffröken, tvärt emot hennes (hertiginnans) förbud, plägat umgänge med mamsell Hagman, och hon miste nu derföre uppbära en skur bannor, så förfärlig, att den arma flickan blef lika förvånad, som förkrossad, ty hertiginnan valde icke sina uttryck. Sigrig afhörde henne stillatigande; men då hon ändtligen predikat sig trött, yttrade den unga flickan med värdighet i ton och hållning, midt emellan trotsighet och kryperi: Ers konglig högbet! För den myckna nåd och ynest, hvarmed jag under mitt vistande vid ers konglig höghets hof städse blifvit omfattad, tackar jag i underdånighet, och jag skall städse bevara den i ett tacksamt minne. Värdes tro min försäkran derom, på samma gång rn eo nu har nåden taga afsked och dervid anbefalla mig i ers konglig hö nådiga hågkomst och bevågenhotsg höghets Ba ng Ivad, otacksammal, ropade hertiginnan