MIN SÖTA CLAS), SKIZZ FRÅN GUSTAF III:s TIDEHVARF. De båda flickorna sutto nu bredvid hvarandra på den mjuka mossan och talade, hvar och en om sina: barndomsöden, och om Sigrid var långt ifrån att önska sig tillbaka den tid, då hon helt och hållet berodde af sin vresiga farMor, så önskade mamsell Hågman deremot tillb ka sina föräldrars låga bydda, sina mjölkbyttor öch — sitt bjertas oskuld: Icke förrän efter en god timmas förlopp åtskiljdes de båda fruntimren, dock med löfte itt vid samma tid följande dagen sammanträffa på samma ställe. Väl tänkte Sigrid på hertiginnans förbud, angående ringaste beröring med den af henne, så väl som af alla fruntimmer vid hofvet, hatade mamsell Hagman; men hon lade handen på sitt hjerta och frågade det: Kan det väl vara någon synd, om jag i bemlighet ser denna qvinna och talar med henne; hon, som så väl behöfver en vän? Och bjertat svarade: Nej; det är ingen synd och ingen fara heller; ty af henne lär du intet ondt. Hon är god och rättänkande, ehuru fallen. Så fortfor i boffrökenp den unga stt hvässa sins pilar; ty mean började hviska om att mamsell Hagman hade. fått en rival. ) Se A. B. JM 157, 162, 165, 168, 171, 1792, 174 och 478.