Aftonbladet – 1 augusti 1850, sida 1

som var bäst af allt — tystlåtenhet. Huru ban härvid bar sig åt, har jag icke kommit att fråga honom, men visst är, att ingen på hela Haga fick veta af hans räddning, förrän flera dagar derefter. ij Och under tiden bade han gått hem? Ja, han hade nattetid gått till Stockholm, der han under tre å fyra dagar uppehöll sig hos en god vän, som gömde honom väl. Men då fick han, händelsevis, veta att hans mormor var sjuk. Ingenting kunde då längre qvarhålla honom i sitt gömställe. Han mera flög än gick till hennes bostad, dit han i alla fall anlände allt för sent.n Stackars gossel det var en förfärlig lexa för lättsinne.n Ja, i sanning! också var det honom en lexa för hela lifvet, som jag tror, ty ban är, som jag redan nämnt, alldeles förändrad. Hans lynne börjar dock nu att åter blifva lätt och gladt och han påstår sig känna, inom sig, att han nu fått förlåtelse af sin mormor, hvars mördare han i början påstod sig vara.n Arme yngling!... hvad jag beklagar honom! Det måtte vara rysligt att veta sig vara orsaken till en menniskas död, äfven om det sker af tanklöshet.n Mycket sannt. Och tänk... huru förunlerliga äro icke Guds vägar!... Den lättsinnige ynglingen ville straffa kungens, som han yckte, alltför bå rfarande mot honom, dergenom sa han förorsakade ågra d S s etsqval, några et att hafva vål rax derefter fick n menni-j f erfara l änsla, y konungen I set omsider tröstad, upplyst om att han grämt ig onödigtvis; men Clas — för honom var det cke inbillning, utan verklighet — han hade verkligen orsakat sin mormors död. Ja, men det var ju ofrivilligt: den öfver