Aftonbladet – 31 juli 1850, sida 3

— Sn Ståckars mamsell Hagman! ... ni är myeket sorgsen och jag deltar i er sorg, äfven utan att känna den. Säg om ni vill att jag genast aflägsnar mig, eller om ni tillåter att jag stannar qvar. Måhända kan jag trösta er.n Ack, så mycken godhet! utropade den bedröfvade. Ni skulle vilja stanna bos mig... ni, som en gång fått uppbära så skarpa förebråelser för det ni talade vid mig och icke, såsom alla de öfriga, skydde min närhet? — Tack ... innerlig tack, goda, goda fröken, för det enda ordet, att ni skulle vilja stanna hos mig! Dock — ni bör det icke... det kunde förorsaka er ett nytt och värre obehag än det förra.x xO, nej... låt mig stanva qvar! bad Sigrid. Stanna ickel genmälde mamsell Hagman i samma bedjande ton. Sådane, som jag, bör man lemna åt sitt öde. Jag stannar qvar, sade Sigrid beslutsamt. Stanna ickel upprepade mamsell Hagman, ni blott förlorar dervid. Ni är lycklig: med ett rent samvete öch ett obefläckadt rykte, står ni på höjden af Jycka och anseende. Börd, rikedom, skönhet, ungdom — allt eger ni, som kan göra lifvet angenämt. Dock — hvad äro alia dessa fördelar, mot ett obefläckadt namn? lar ni någonsin besinnat värdet af denna skatt, min goda unga fröken ? Det har jag,, svarade Sigrid, och jag skall, I med Guds hjelp, alltid veta bevara detta goda. Dock — derom en annan gång! — Niär sorgsen... ni behöfver en vän... en qQvinlig vän. Välan! det skall blifva jag. Mamsell Hagman, hänförd af detta varma deltagande, utgöt i ett vältaligt språk sin tacksamhet derför och tänkte icke mer på att af-. lägsna sig. N Dy intet följer.)