Aftonbladet – 31 juli 1850, sida 2

—————Lle rr — YC DR Hade hertig Fredrik kunnat förutse, att hans yngre svägerska skulle, äfven hon, vara så obeveklig, ingalunda bade han då inbjudit de höga syskonen. Ty att med dem och deras omgifping nu lefva på samma fot som i Stockholm, var ingalunda den älskvärde furstens mening. Men han hade hoppats, att hertiginnan skulle här på landet vara mindre nogräknad än vid det lysande konungabofvet, och munter, yr, ja — ofta slampig, som hon var och oftast så oförlåtligt glömsk, icke blott af sin furstliga, utan äfven af sin qvinliga värdighet, låta allt högmod, all fördom fara och tåla mamsell Hagman i sin societ6, derföre att den höge svågern, värden på stället, så önskade. Det var i den meningen som prins Fredrik hade inbjudit sina höga syskon, at den orsaken som han, i trots af alla sin älskarinnas böner och föreställningar, afbröt deras nyss så lyckliga, otvungna och verkiigen roliga lif i provinsen, för stt göra det ännu bullersammare och mera tvunget. Han ville, som han sade, göra sin So6 tåld, upptagen och omtyckt af hertiginnan, . för att sedan åt henne förvärfva rättigheten att, äfven i Stockholm, visa sig i hofkretsarne, de mindre och intimare, nemligen. Men här strandade åter alla den gode hertigens bemödanden att försona sin älskarinnas börd och ställning med de högbornas begrepp om rätt och orätt. Icke af ädel känsla för dygd och sedlighet — ty buru mycket förtrampades icke den förr? huru oförtäckt sårades icke densednare vid Gustaf III:s lättsinniga hof? — afböjde bertiginnan Charlotta, bestämdt och oåterkalleligt, alla hertig Fredriks försök att få i sällskapskretsen införa sin sköna älskarinna. Alla föreställningar, alla böner till trots förblef hertiginnan obeveklig och förklarade med ett omisskänneligt misshumör, att bon, ehuru förtjust hon eljest var i Tullgarn och dess herrliga omgifningar och eburu tack