Aftonbladet – 31 juli 1850, sida 1

Ive OS VESIPAEGMv LIL, HJA VINSLKARUIENCGT, 1008 förvillelser lära dem det mesta. Politiska stat singar bringa nya faror i ljuset och spränga zh80rier; . den enslige tänkaren utforskar och u:vecklar ofta subtila vetenskaper, hvilka öfveräsdaka a i: ga vördade sattser och af tiderna antagna förgusar; och den minister, som vill vara verkligen i äste skynda att taga kännedom om alli hvad upp finningar och upptäckter kunna erbjuda, je. ket de än mi nedsätta värdet af det förf ;föräldrade läror. Huru skulle väl en man kassa anses passande att leda ew helt väldes väl, h ione icke vore alltid öppet för att inhemta nyv ljus som kan utvidga hans vetande och modifisra h: 2 larOsatser? Huru kan väl någon, som sålu. ds ler sitt förstand samvetsgrannt öppet, våga oc att det städse skall kunna undvika att röna ring efter förändring och rättelse efter rättelse? I ar, sådana som våra, och i all fortskridandet. :;: skule ett ständigt vidhållande af gamla opinioner ho en statsman vara detsamma som att säga: Mi-a principer äro fixa; jag vill ej öppna mitt förnu ! för något nytt ljus, som kan störa den tro jag a sng fattat eller bekänt; eller att säga: Jag vi! la mig på min gamla bana allenast, fastän rv kap och större erfarenhet öfvertygat mig, att d — :; oriktig 8c. Hvilken af dessa slags omskru. s tondaktighetsmaximer skulle vål berättiga on poiticus till sitt lands förtroende? Vi anse att en statsman har vida större pister än ew sådant orubbligt vidhängande til: uu p-rti eller en tro mnemligen den yttersta flit cc sinnighet vid bildandet af sina åsigter; de varsa.chst vid deras yppande eller i verk intill dess deras antaglighet är tillfredsstal rönt; och den största uppriktighet vid de ss fringrenade, då bevis och erfarenhet visat at: de v rit origtiga. Näväl, sir Robert Peel begick utan all fråx2 a nga misstag såväl i sina omdömen, som i sitt b sält; han gjorde mycket, somhan sjelf och ali niskor måste beklaga; han gjorde sig stun: dig, under stridens hewta och omständighe deri, till afsteg från den höga ståndpunkt och moralitet, som bör och vasligen plågar kar terisera Eaglands statsmin; men ban var alltid fårdig att återkalla ett misstag och erkänns och oaktadt hans opinioaer ofta förändrats, bans politik var ständigt i ett öfvergånes var dei Ilkväl alltid två utmärkande des obeständighet, hvilka, minst sagdt, gjorde att fördömma honom. Det första är, att, oaktadt en föränderiig var han aldrig en vacklande, en odeciderad sjatsman. Hans bana var hufvudsakligen progressiv. I-arje steg han tog, gick framåt. Han trädde arw tillbaka. Tfrån Peel 48144 till Peel 1829 är fram2ssndet hastigt oeh märkbart; från Peel 4829 i: Psel 41849 är förbättringen så underbar, att den in :ividuella identiteten snart sagdt försvinner. IH-o Sörjade såsom underhafvande under lord Sidm ih. den enfaldigaste, mest trångbufvade och,gråast len gamla torybopen; och han slutade med ati örtruppen af vär tids mest liberala och mognade iatsmån. Haa började sitt politiska lif, såsom advokat för katholikernas och dissenters uteslutande fr orgerliga rättigheter, och slutade det, såsom fö:-virare af den fullständigaste religionsfrihet. In var ödd, monopolist; han dog, frihandlare. Sir Rob kastade sig in i striden, med allt emot sig, fjotirsd af allt som kunde hindra bans framgång, mer han kastade bort länkarne, den ena efter den andra och gick fram med. långsamma och skygaa men stapplande steg till en fuilstä: dig befrielsa från f fördomar och gamla förbindelser. Det andra var, att vid alla hans ombyten. så snart han klart såg sin, väg, stod kan stadigt vid sin fana. Han försökte aldrig att rygga för följderne eler korollarierna af sin nya politik. Haa icke enda: aniog, gladt och öppet, lagstiftande församlingens övervägda. beslut, äfven då de voro stridande mot hans egna opinionsr, såsom fulländade och afgjorda saker (till exempel i fråga om reformbillen); utan då ban mognande öfvertygelse, eller den klokhet som tid och erfarenhet medförde, manade honom att draga sig ifrån en position, förändra en politik, bekänna en förändriog, så försökte han sällan att förneka saken, eller att bemantla vidden af denna förändring. Aldrig gjorde han sig skyldig till denna småsinnets vanliga undflykt, att försöka genom små manövrer under hand motverka utvecklingen 8f hvad he vit tvungen att offentligen biträda. Han gj drig något till hälften eller i en njugg och sevsträfvig anda. Då ban 1829 blef tvunges, i rak strid med :hela sin föregående politik, att bavilja xatkolikernas emancipation, voro de mått och steg som han föreslogo fullständiga och ädelsinnade. Mau såg deri inga undantag för statens högre platser; intet försök att som man säger sauvera apparencerna, genom stadgandet af förbättrade säkerhetsmått; der fanns inga afvikande klausuler för att medelst en sidovind tillintetgöra åtgärdens beslutade och förklarade syftDing. Det var ett så villigt och fullkomligt godtfinnande, som någonsin kunde önskas, och han har icke endast sedan aldrig sökt att tillintetgöra sitt verk eller att undvika följderna deraf, utan till och med genom understödjandet af irländska folkundervisningssystemet, genom förökningen af Marbooths förläningen och upprättandet af ,Godless kollegiump, visat sig beredd och besluten, att bandla i det stora företagets anda. Reformbillen utfördes emot hans ifrigaste opposition, men sedan den genomförts efter en begrundad diskussion och enligt nationens uttalade vilja, har sir Rob, Peel aldrig sökt hindra dess iverksättande. Likaså då ban 4846 slutligen insåg nödvändigheten och klokheten af en eftergift af spanmålslagarne, föreslog han icke halfrägs åtgärden af en fast tull, itan totalt afskaffande, erkännande att ban derigenom utsatte sig sjelf för det svåraste klander och ien skonlösaste kritik. Och sedan den tiden hafva vi sett honom manligen understödja mihistrarne, när icldst denna åtgärd eller dess följder varit i fråga. Då således en statsmans förändringar hafva varit ångsamt och batänksamt gjorda, öppet och hederligt rkända, beslutsamt och utan all slingring utförda, ch då framförallt de varit i en rTigining — icke ram och tilibaka, utan beständigt framåt — hvad an väl mera sägas till försvar för en obeständighet, Mm någonsin en sådan är tillitlig för en statsman? Sir Rob. Peel har blifvit mycket tadlad för det tt han sällan eller aldrig anticiperade på allmänna pinionen. Beskylloiagen måste ock medgifvas. Vi ro icke att detta nedsätter värdet af hans statsmana anseende, men det förändrar visserligen dess kaakter. Få politici uppfattade det närvarande bättre ch framtiden mindre. fan var klarsynt, mer än ingsynt. Han tog sällan misste om tidens tecker ch landets känslor. Han begick sällan det misstag, OM är så vanligt bland våra styresmän, att de uppita klagan elier önskningarne af några få, såsom nassans. Det var denna egenskap, förenad med känedomen, att han aldrig ville vara envist blind för ehofven eller döf för önskningarna hos nationen — tt han icke hade någon inbillad afgud, hvilken han anatiskt dyrkade — som gjorde att han så allmänt nsågs som en säker statsman. Man visste att han cke vigt sig med något system, icke var slaf åt någon