mean skyndade till stället, allt hvad skyndas kunde. Den odygdingen var dock all:för lätt och vig, samt väl van vid öfverdådiga hopp, för att på en så liten luftfärd bryta armar och ben al sig. Han hade dock blifvit litet döfvad af faliet, så att han helt nyss hunnit bemta sig, då de kungliga med sin svit omringade honom. Cias Aminoffi yttrade kungen strängt. Du har minga gånger felat, men lika många gånger erhållit min förlåtelse, wed vilkor af ett förbättradt lefverne. Löftet bärom har du lika många gånger brutit, som du med synbar ånger aflagt det. Din sista förseelse fordrade dock en allvarsammare näpst.. I stället att tåligt underkasta dig den, såsom du bordt göra, trotsar du ännu ytterligare min kuogliga vrede, genom att försöka fly ur arresten. Jag ber om nåd, E:s Maj: yttrade pagen, djupt bugande. Hade jag ämnat fly ur arresten, så hade jag väl icke ti:l flygt utvalt just denna stund, då Deras Mojestäter med hela deras svit nalkades. Jeg ville blott komma ut, för att få kasta mig för min konungs fötter och. bönfalla om afkortning almin fångenskap. Du talar icke sennisg,,ysade kungen i samma stränga ton. Det var mörkt; vi vandrade temligen tysta, allesammans, och du. sig oss icke nalkas, förrän du:redan. hade tillryggalagt det mesta af din farliga väg och det var dig omöjligt att vända om. — För ditt sista trotsande af min vilja och befallning har du: nu min onåd, och jag befaller dig att lemna hofvet, Iderifrån du är för alltid skiljd. Den unge pagen böjde ett knä för konungen och viile tala, men Gustaf tillät bonom icke det, utan fullföljde: Inga invändningar, min herre! Laga er genast ur min åsyn och kom ihig att ni, redan vid dagens gryning måste lemna Haga. Ja, ers Mej:tl ropade pegen, utom sig, som det syntes, jag skall lemna Haga; men icke i morgon bittida, utan genast; jag skall lemna, icke blott hofvet, utan heia denna odrägliga verld, der jag icke längre kan lefva, sedan jog är belastad med konungs vrede. (Fors)