på eft. m. g oo— K. M. har bevilj a SEEN agreen vid ak glad längtan efter hvi!a i naturens sköte, som på denna afton vinkade honom mec sin slöja af grönt flor, genomvirkad med blommor; — det såg snarare ut, som om ledsnadens, förtrytelsens, — ja, hvarför icke äfven ångrens och samvetsqvalens alla furier hade jagat honom med blodsdrypande gissel. I det andra hiöraet den tvåsittsiga kaleschen satt presidenten baron Kurck, blek och som det syntes försävkt i djupa tankar, ur hvilka han hastigt spratt upp, då konungen, sedan de kommit inosn porten till Haga, plötsligt yttrade: Det är fördömdt! Kurck blickade på konungen, utan att säga något, men hans blick utgjorde ett frågtecken. De vilja göra mig alldeles tokig med sina mörka förespeglingar, i anledning af den blifvande riksdagen, återtog Gustaf. Kvappt hemkommen från Finland, der jag hade mera trassel, än man på en hel dag skulle kunna uppräkna, har jag nyss slagit mig i ro på milt förtjusande Haga och der börjat njuta af naturen, på de stunder, då jag kunde göra mig ledig, då en mängd förargelser hopa sig öfver mig. Sjöministern pockar på anslag till flottans iståndsäittande, medan finansministern, med det retsammaste lugn i ver!den, förklarar, uti icke en fyrk finnes att tillgå. Schröderheim bjuder förgäfves till att, på sitt håll, .keffa något bidrag; af bränvinsb: -nsingspriviegierna inflyter alldeles för litet, til hvad jag vu behöfver. Anläggningen till det nya, storartade slottet på Haga, hvartill grunden redan ir färdig och som hittills utgjort mitt käraste tidsfördrif, har måst afstanna, i brist på medel, och Liljensparre berättade mig nyss, att folket ir i högsta grad missnöjdt dermed, mumlar och knorrar, och påstår att det skall bli en bastilj, elt motstycke till den parisiska. Nå — det hela angår det icke folket huru jag ämsar inreda mitt slott; men ledsamt är det, i la fall, om jag skulle se kärleken hos mina indersåter svalna. Till råga på allt kommer len stygga hexan, marasell Arwidsson, hvilken. ag Önskar dit, der pepparn växer, men som!