Aftonbladet – 30 juli 1850, sida 2

jag dock icke kan !åta bli att då och då besöka — till råga på allt, säger jag, kommer hön och pratar en hel hop galimatias, om dolda snaror, stora faror, många försåt..... hotande olyckor, dem jag blott genom yttersta försigtighet kan undgå, samt Gud vet hvad för smörja hon uppdukade.n Ers majestät må icke oroa sig,, yttrade Kurck inställsamt. Vår svenska Pythia pratar alltsom lynnet är på henne. Icke att jag vågar betvifla hennes förmåga att upplyfta en flik af framtidens förlåt och blicka derunder — ty — huru skulle jag vara så förmäten att tviflu, der min allernådigste konung, snillet för alla snillen, tror? Men det vågar jag påstå, att mamsell Arwidsson ofta är nyckfuil, alldeles som en vanlig qvinna, och att hon således rätt ofta påstår sig se hvad hon icke ser. Det skall nog spörjas, om icke ers majestät, vid sitt nästa besök hos henne, då hon måhända är vid ett ljusare lyune, får idel glada underrättelser.n Hvad skall det heta, baron Kurck ? yttrade kungen, med ea min, som stod på yttersta gränsen mellan missnöje och onåd. Jag tror ni anser mig för ett barn, hvars ängslan och skvämsel man kan tysta med förnuftsskäl, eller med en hop tvekande förespeglingar, hemtade: ur inbillningens verld. Jag är icke rädd för de smygande försåten och de dolda farorna, så länge jag bar fullt upp med synliga faror att undgå och påtagliga svårigheter att bekämpa; men det barmar mig icke desto mindre, alt; sfsen från mysteriernas verld förtretligheter skola hemtas, der den materiella eger fullt upp att erbjuda.n Kurck tackade sin Gud att de nu voro framme vid slottet, der vagnen stannade. Konungen hoppade ur och sprang upp i sina smarum. Det lärer bli föga muniert på promenaden i afton,, hviskade hofjunkar De Besche till skalden Öxensitjerna, då de båda, sednare på eftermiddigen, spatserade tillsammans. Koungen är vid ett miserabelt lynne i Han är sin, svarade Oxenstjerna, och jag