Aftonbladet – 27 juli 1850, sida 3

sedan dagens Gud, mera längtansfull än förut, bade ilat i Thetiss sköte, voro duck dessa qvällar så ljumma, så milda, så Jjuft svalkande efter dagens hetta. Och himlen var så blå, luften så stilla, vattnet så lugnt. I den yppigaste grönska stodo alla trän och de afmejade ängarna sågo nästan vårfriska ut. Gustaf III hade, med hela sitt hof, flyttat ut till Haga, derifrån ban hvarje dag åkte in till hufvudstaden, för att sköta sina landsfaderliga åligganden och dit han genast med innerligaste längtan återvände, så snart de vigliga bestyren lemnpade honom ledighet att i naturens sköte hemta sig efter dagens mödor och strider och. vid dess moderliga bröst, i dess mot alla utsträckta famn, andas ut sina bekymmer och sörger. Bekymmer!... Sorger!.;.; Kände väl der slade, den lättsinnige Göstaf Hafva några såJana? — Ack, jal ban hade bekymmer till oräkneligt antal, och sorger, måbända så bittra, som någon bland dem, hvilka af ödet blifvit utkorade till att draga kronans och spirans tyngd. Att det sällan på honom märktes hur bekymren tryckte och sorgerna frätte, kom sig troligen deraf, att han hade ett tillräckligt förråd af glädtighet, för att skingra de förra och ett lika stort förråd af sinnesstyrka, för att kunna bära de sednare. Aldrig plägade han dock finna sig bättre, lugnare, gladare, lyckligare än på Haga, det nydanade, undersköna Haga, denna skapelse af hans snille och smak; ty, om också naturen der gjort ganska mycket, hvad bade icke konsten sedan uträttat? O! der ett snille sitter på thronen; der spi ran bäres af.en band, som spritter af sydländsk värma och jefnadslust, och hvars alla rörelser dikteras från ett hjerta, som känner snart sagdt dubbelt mot vanliga menniskors bjertan; der kronan sitter på eu hufvud, som med sekundens hastighet uppfattar, öfverskådar allt — der. måste stora skapelser uppstå, stora menniskoverk danas och för evärdliga tider be-. vittna burudart det snille var, på hvars herrskarevink de blifvit framtrollade. Forts.)