Aftonbladet – 27 juli 1850, sida 1

FEWELEESBBELER , 1 fö. Se SUBAIBARUES TV BULUSPERHEVRTS: in; i Å. FREOLUNDS och P. M. Höörs vit Ny. rogatan å ga gångerna samma annons införes. Under 46 8 banko En ledamot af högra sidan interpellerar repre)lsentanten Pean midt under larmet. Pierre Bonaparte till den interpellerande: Det .Jär opassande!.... Röst från högra sidan: Till ordningen, till ord:I ningen! I Röster från venstra sidan: Vidare, vidare! I J. de Lasteyrie fortfar och söker under sitt tal I vederlägga alla de inkast, som blifvit gjorda mot lagförslaget. Det var isynnerhet en förebråelse, som hen icke kunde förklara, nemligen att det var en anarkiens lag. Vi hafva icke, säger han, det mod som reser barrikader, utan det som kullkastar dem. (Bifall på högra sidan.) En röst. Undantagandes i Februari! J. de Lasteyrie. J sägen, att j tillbakahållen folket, och j uppreten det!... (Protester på venstra sidan. — På högra sidan: Alldeles, alldeles!) Jag käoner behof att här säga hela sanningen. Man anklagar oss för hyckleri; det är de våldsamI ma faktionerna, som äro hycklande. H-ad äro de eljest, de som förebrå oss för att förnärma konstitutionen? De samma som i klubbarna komma fram Imed sina spetsfundiga distinktioner; som än sätta Irepubliken öfver den allmänna valrätten, än den lallmänna valrätten öfver konstitutionen och än konIstitationen öfver allt, — hvilket allt helt eokelt vill säga att socialismen står öfver allt annat och att det icke fianes någon annan lag än styrkans lag... (Utrop från venstra sidan.) Talaren påmioner, att det var i allmänna rösträttens namn, som den konstituerande församlingen anfölls den 45 Maj och att det var i konstitutionens namn, som manifestationen skedde den 13 Juni. Derefter fortfar han: Det fians en klass menniskor, hvilkas uppförande i detta ögonblick synes mig ganska besynnerligt; det fions ett visst antal personer, vid hvilkas sida vi ibland gått — de sitta icke i denaa församling... (ah. ah!) — hvilkas beteende går ut på att försvara makten, då de hafva den i sina exoa händer, och att anfalla den, då den fallit dem ur händerna. Hvad mig sjelf beträffar, så har jag alltid tillhört oppositionen före Februarirevolutionen, och alltid varit ministeriel derefter. Dessa man, om hvilka jag talar, rösta för deportationen, då de sjelfva äro i affärerna, och då de icke mer äro det, uppträda de till förmån för de deporteradsa. (Skratt och bifallsyttringar från högra sidan.) Då de nafva makten, gilla de stränga åtgärder mot pres:en; då de icke bafva den, vredgas de öfver lagarnes tillampning. Nåväl! Frankrike — sanningen måste uttalas — Frankrike är något skeptiskt, indifferent beträffande styrelseformer. (Afbrott. Nej, nej! Alldeles ickel från venstra sidan.) Frankrikes intressen göra det konservativt och dess inbillning gifver det en viss smak för äfventyr. Efter Februarirevolutionen sade det till sig sjelf: se der personer, som säga mig att de icke vilja omstörta samhället; de äro mer republikanska än jag sjelf, men får gå! Låt dem få makten! Vi få sel Hvad gjorde dessa män, folkets vänner? De började med att suspendera utbetalningarne från sparkassorna ... (Utrop på venstra sidan.) De ville konfiskera jernvägarne... Från venstrå sidan: Nå, än sen då? En röst: Det der är gammalt. J. de Lasteyrie: Frankrike sade till sig sjelf: Dessa menniskor hafva konspirerat; men de skola befria mig från konspiratörer... (Larmande afbrott från vensira sidan.) Jag vill förklara mig närmare: jag hör oupphörligen sägas att det fianes en djup komplott på denna (högra) sida; ja det är en komplott, det må vara så; men veten j hvad för slags komplott? Det är en komplott, som begynte sedan Juwidagarne år 1848, emedan landet icke tycker om sådana menniskor, som uppväcka stormar, för att lugna dem; emedan det icke vill höra sådana tal, som j nyligen hafven hört... (Bravo, bravo! från venstra sidan.) Se der orsaken hvarför vallagen framlades; den är en produkt af alla hederliga menaniskors förening mot socialismen... (Utrop på venstra sidan. Bifall på högra sidan.) Sedan Februarirevolutionen hafva jag och mina vänner sagt till hvarandra: Vi hafva icke mer något parti; vi skola försvara det hotade samhället; samma mål åsyftas med ifrågavarande lag. Detta lagförslags motståndare påstå, att landet gifvit dem rätt vid de sednaste valen; förhåltandet är alldeles tvärtom, ty, i stället för trettio oppositionsrepresentanter, bar det till församlingen endast sändt tjugo af samma sort, och man kan således påstå att regeringen haft majoritet. (Skratt på venstra sidan.) Flera ledamöter: Nå så tagen då edert lagförslag tillbaka! J. de Lasteyrie: Ja, vi hafva alltid stått på laglighetens sida; det är eder indiscipiin värdigt att afbryta mig. Talaren beklagade sig derefter att industrien och åkerbruket gingo sitt fall till mötes, hvilket endast härledde sig från det politiska tillståndet. Häraf gjorde han den konklusion, att det nya vallagsförslagets antagande var nödvändigt. Presidenten: Hr Pascal Duprat har ordet. Den förbluffade talaren (Lasteyrie) vände sig om, såg på presidenten och anmärkte, att han ännu icke slutat. (Allmän och långvarig munterhet.) J. de Lasteyrie fortsätter och söker bevisa, att lagförslaget icke innehåller något förnärmande mot konstitutionen. Han slutar med följande ord: Veten j en obestridlig sak? Det är att konstitutionen utesluter socialismen; det är, att då man kallar sig socialist, så våldför man konstitutionen. (Afbrott.) Republiken är ju endast en regeringsform, såsom hvarje annan? (Skratt och knot.) Är icke anarkien fiendtlig mot all styrelse? Äro de, som hvarje dag trycka i sina tidningar, att det är anarkien, som Frankrike behöfver, — äro de republikaner? Nej, de tillhöra icke något parti; och j bören beväpna eder med lagligbeten, för att befria eder från deras rösters landsplåga. Röster från högra sidan: Bravo, bravo! Presidenten : Ordet tillhör hr Pascal: Duprat, mot förslaget. Pascal Duprat begärde att all ytterligare diskussion skulle uppskjutas till följande dag, på grund af den långt framskridna tiden och den vidlyftiga utveckling som han ansåg nödvändig att gifva saken. Högra sidan: Nej, nej! Några röster: Slut, slut. Presidenten: Jag skall först rådfråga församlingen om prorogation tills i morgon. Församlingen besiöt, att den återstående diskussionen icke skulle uppskjutas till följande dagen. Presidenten anmodade derföre hr Pascal Duprat att taga ordet. Pascal Duprat tvekar. Röst från högern: Kalla fram en annan talare! Pascal Duprat deciderar sig att uppträda i trihanan Ach förklarar sett han 90 oo 2 Läfsaa Al