Aftonbladet – 26 juli 1850, sida 2

men också endast af detta skäl, högst tre eller fyra gånger, tillika med sin vän, dricka the inne hos dennes mormor. Der såg han Sigrid och förälskade sig i henne. Denna kärlek, hvarom föremålet på den tiden ej hade ringaste aning, skulle dock troligen blifvit blott en bastigt öfvergående ungdomsdröm, så vida icke ödet så fogat, att de älskande skulle råkas i en annan omgifning och der lära känna hvarandra. Det var nemligen i Småland, i trakten af Kalmar, som grefven och grefvinnan Meyerfelt egde det gods, der de bade tillbringat hälften af året 1788, just i Eds socken, der Johan Stenhammars far var pastor. Hvad var då naturligare, än att ynglingen, dragen af sitt hjertas magnet, tillbragte så mycken tid som möjligt på det grefliga godset, särdeles som ban der, af den lika goda som sköna grefvidnan , hvilken ingenting anade, blef med all vänlighet bemött och slutligen antagen till de båda damernas lektör, under hela den från akademiska studier lediga mellanterminen. Under sådana förhållanden hade det rcellan de unga kommit så långt, att hn bade vågat förklara sin ömma låga och hox ristat sig bekönna, att hon hemligt besvarade den. De hade ock flera gånger smugit sig till att tala om sin ömsesidigt hopplösa — eviya kärlek; ty att den skulle vara evig, det försiis af sig sjelft. Det var dessa minnen som, natten före den stundande hofbalen, störde Sigrids frid och hindrade henne att fröjda sig så fullt, så af bjertans grund, som hon eljest . skulle hafva gjort. Att bon skulle få öutsägligt roligt, anade henne visserligen; men horom skulle hon dock icke få se i det brokiga hvimlet; bland alla de mer och mindre behagliga ansigten, som pi festen skulle ma hennes blickar, skulle dock hans älskade drog seknas