Aftonbladet – 26 juli 1850, sida 2

ARGA rsesamnsssnuseonanemn. tills sett vid min kungliga broders hof, bevisar icke derföre, att hon är det vackraste fruntimmer jag sett; ty vid hofvet får icke du synas, min Sophie!... du, som skulle komma de derstädes strålande skönheterna att förblekna, liksom stjernorna vid solens uppgång.n Memsell Hagman drog en djup suck; hennes lurstlige tillbedjare förstod mer än väl hvarföre. i Jal, ropade han och slog sig för pannan. Död och förbannelse öfver alla dessa bördens råmärken! Det är icke för sedlighetens skull, som min broder enständigt vägrar att gifva dig tillträde till bofkretsen; det bevisas bäst af hans förslag, att jag borde låta någon fattig adelsman mot belöning viga sig vid dig, utan några anspråk på din person.) Denne mannens namn — i fall det funnes någon så dålig, att ban af pur egennytta utlånade det — denne mannens namn, säger jag, skulle då för dig gälla såsom inträdeskort i hofvets salar; men — såsom ogift och ofrälse är det dig förmenadt att der visa dig, änskönt vid min sida.n Ack, ers höghet !, suckade den undersköna flickan. Hur bitter är icke den lotten, att hafva knutit ett bjertats band, som a!drig kan helgas af lagen och religionen! . Lagen!... religionen!...ropade prinsen med harm. Båda dessa auktoriteter äro visserligen vigtiga och jag böjer mig gernaistoftet för dem. Dock — huru betraktas de väl af vår tids menniskor?... jag menar inom de förnäma kretsarna. Ack, Sophie! Lagen och religionen äro der, ty värr, endast beqvämliga täckmanrtlar för det oerhördaste sjetfavåld, det tygellösaste sedeförderf. Du, Sophie, ehuru förtalad cch förskjuten, är en )jusens epgel mot dessa grefvinnor och friherrinnor, som droga på axlarna åt en hertigs älskarinnz, Men som ÅN Wes RA