(EEE SA St tU MIN SÖTA CLAS). SKIZZ FRÅN GUSTAF III:s TIDEHVARF. Dessutom — när man är rik, och så rik, som fröken Rajalin, måste man ju alltid finna lifvet lättare, än om dess luft tynges af omsorger för det närvarande och bekymmer för det kommande. Sannt är väl att en ung flicka, vore hon än egarinna af millioner — och kanske snarast då — alltid är en af anhörigas och förmyndares nycker beroende varelse, som, fastän bon undansnillar sitt lilla hjerta, ingenting kan bestärnma öfver sin hand; hvarvid ock oftast händer, att tycket och lydnaden komma i mycken strid; men hon har likväl — i de flesta fall åtminstone — medel fullt upp för att tillfredsställa sina små dårskaper, uppfylla sina oskyldiga önskningar, till och med om dessa. kunna kallas bizarra nycker, och — det är förunderligt hvad detta blomsterströr en ung qvinnas lefnadsbana. Sådant var nu, i ordets mest utsträckta mening, förbållandet med Sigrid, ty bennes för myndare gaf henne fullt upp med penningar, utan att någonsin begära redogörelse för buru hon använde dem. Emedlertid var hennes smek så enkel och hennes tycken så föga ombytliga, att hon icke hvad man kallar slörade på sin klädsel. Deremot gjorde hon godt, understödde fattiga familjer, samt uppmuntrade genom sin frikostighet en hop fattiga flickor, som arbetade åt henne. Med allt detta var dock Sigrid långt ifrån lycklig, ty — händelsen var verkligen den, att hon, farmodren, förmyndaren, ja alla ovetande, hede förälskat sig i en yngling, den hon väl visste att de aldrig skulle gilla, om han ock sjelf, byvilket hon dock icke trodde, någonsin ) Se ÅA. B. 57, 4162, 165, 168 och 170.