MOTA to n NS TSE fe Mo TR TRE TTO detta landskapsstycke ett värde. På samma vägg ser man JM 231: ;Landskap vid Humle Hallar i Blekinge, af hr J:: Berg, det enda här uppsatta arbete af denne konstnär. Både urbilden och afbilden äro utmärkt vackra; den sednare är äfven särdeles väl målad. JM 36 (9:e afld., O.): Första vattenfallet vid Husqvarn; af hr G. von Heideken, är interessant för den som sett originalet, hvaraf taflan är ett troget porträtt. : Det tycks vara taget tidigt om våren, i fall man får sluta af trädens glesa löf och späda grönska, samt ett snöstreck, som ännu dröjer qvar på en klipphylla i denna uppgång till Smålands fjelitrakt. Behandlingen är något rask; men genom sin hållning och sitt luftperspektiv får den lillaj taflan lif och sanning, när den ses på behörigt atstånd. Ett regnväder i Stockholms Skärgård har: lemnat hr Billing ämne till M 236 (11:e afd., 0.), en i hög grad naturtrogen Tandskapsbild, hvad beträffar utsigten, vattnet: och luften. Träden på den ännu af intet regn bortskymda! förgrunden till höger synas dock kunnat, utan skada för det belas öfverensstämmelse, behandlas något utförligare, på sätt som skett med klipporna och staffaget derstädes. : Så mycket mera fulländad befinnes deremot samme khonsinärs tafla JM -232 (6:e afd., V.) Skogsparti i Drottningholms lustpark. Det är en trång, men intagande nejd, afspeglad till illusion. Luften, den rikt smyckade förgrunden, mellavgrunden och den föga afligsna bakgrunden, förena sig till ett harmoniskt helt, genom väl anbragta ljusoch skuggpartier. Det enda störande i detta idylliska landskap, ehuru det alltförväl kan vara kopiersadt efter naturen, är den bjarta dagern på en stor kal gren, i trädgruppen till höget. Så långt uppåt norden, som vi nu kommit med vår öfversigt, äro verkligt nordiska vinterstycken att förvänta; flera sådana träffas ock. Genom behandlingen, så af det hela, som detaljerna och staffaget, framstår häribland en större tafla (JV 57; 7:e afd., N. V.): Granskog med ett tillfruset träsk, af hr Stäck. Ny frost har följt på ett töväder. Isen är bar, men på marken ligger snö, och landtfolk sysslar med skogsarbete. Hela framställningen bär pregeln af den hos denne mästares alster vanliga och osökta harmonien i det hela, och mellan detta och detaljerna. Hvad utförandet angår, så röja kolorit och clairobscure, påsatta teint vid teint utan misstag eller behof af öfvermålning, att-konstnärn sett sitt verk fulländadt framför sig, i samma ögonblick han fattat penseln, och att han nyttjat denne blott för att så skyndsamt som möjligt fästa på taf lan hvad han sett. Det är så man bör måla, när man kan. Utan alltför stort älventyt för effekten, kan man omedelbart härefter betrakta det glada vinterlandskapet JV 153 (6:e afd., Ö.), af en AL me vad tres mr oh Fn Fm KE je SENT tg vg JT RA AR cr RE KR EA KR Am kit Ven RR bk pd rn R a MN RA I när yngre konstnär, lir 4. Nordgren. Huruvidal: det är porträtt eller komposition säger ej katalogen; men det tycks erinra om ett för skridskoåkare välbekant parti af klippstranden vid Krsftriket, på östra sidan om Brunsviken vid Stockholm, när man har utsigten åt norr; eller om ett liknande, norr om Årstaviken, med utsigten åt ves:er. Vi fästa åskådarens uppmärksamhet på behandlingen af luften och af solblicken på klipporna. Ett annat vinterstycke, som bvar och en Stockholmsbo tycker sig ha sett förut någonstädes, näraligen i original, är hr JINordgrens tafla 8 1531 (10:e afd., O.) Utsigt i Södra Bersen. Skildrivgen af den öfvergifna trakten, med sina rantiga byggnader och sina blott afl. några få vandrare bfvade gator och stigar, är påtagligen sann. Men intrycket, som under en höstbimmel och till cch med om sommarn skulle vara vidrigt, äfven i bild allenast, är vär på det lyckligaste mildradt, dels genom en risk nordisk vinter, som jemnat och uppsnyggat allt under sitt rena snötäcke, dels gerom den endast af glesa moln skymda men cke dystra luften. Bjand vintermålningarne förnyar konstvänren, äfven på denna exposition, bekantskapen ned en annan Stockholmsvy: det mästerliga senrestycket från ;Gåsgränden, nära Norrtullssatan, af kapten J. C. Berger. Det är länge edan allmänt kändt genom stentryck, och geiom Onkel Adams novell: Familjen i Gisränd (i Svea, Folkkalender för 1848). Efter lessa föregåtnden återstår ingenting annat att är tillägga, än den för expositionssbesökande ntressanta upplysningen, att det kan beskådas expositionslokalens 7:e afdelning — eller den tora salen — i hörnet åt nordvest, under 2 39. för jemnförelse skull förtjenar originalet att ippsökas en passande vinterdag. Äanu en bekant Stockholmsvy, men tagen id en alldeles motsatt årstid, är J4 298 (2:a Afd., ÖJ), af br F. Roberg, den berömde dekoationsmålaren. Ekuru blott en helt liten tafla, ;ch målad i gouache, afspeglar den, förvillande ikt, Munskbron, med dess trängsel, damm och: jvalm någon het dag, såsom t.-ex. just nu. Man bar alitså tillfälle att genast kollationera nild och urbild; och sker det, så finner man let lilla stycket af ypperlig effekt, ehuru framvallad genom de enklaste och behändigaste onstmedel. Det skulle vara förfriskande att från detta roliga Stockholmsqvslm få förflytta oss omelelbart till den sentimentala stillhet, i hr Fabl;ranptzs manr, som br Sehlstedt utbredt. söfver Angermanelfven (i JB 148; 5:e Ald. Ö:j; eler att hvila-ut med hr Nordgren vid de fuuskuggade klippor och vattenfall, som ban (geiom JM 152 och JM 155, 6:e Afd. O) skildrat Weriland. Men vi hafva redan dröjt alltör Jänge sunnan om Norge, de sublima norliska naturskönheternas land, som nu mera ästat hela Europas uppmärksambet i detta vänseende, bufvudsakligen sedan dess inhemska landskapsmålare begynt gifva verlden etti te a FA ue NG hrs KR RR bör Få VA TR CD OR — Kö Dr