Aftonbladet – 25 juli 1850, sida 2

— — RR RR OR rn Munck, som hon kallade onkel Fredrik, kunde vilja så blottställa hennes ungdom och coerfax renhet. : Men dessa allvarsamma och ängsliga tankar lemnade snart rum för vida gladare. Vid Si-. grids år filosoferar man icke så djupsinnigt öfver stötestenarne på lifvets väg: man ser blott de mångskiftande blommor, det yppiga gräs, hvaraf de äro öfvervuxna, och man tvekar icke att med den dansande foten beträda en bana, till utseendet jemn och lysande i hoppets perspektiv. Vår lilla boffröken fann således för godt att på förband räkna sina nöjen och triumfer, i stället att onödigtvis grubbla på allt det ledsamma, som möjligen kunde röta benne.: I farmödrens hus bade hon beständigt hört sitt utseende klandras, blifvit tadiad för sin brist på hållning, sin fula gång och sin slankighbet, samt försmädad för sin bleka hy och. sina knotiga former. Det var således med den största förvåning som hon, efter ankomsten till Meyerfeltska huset, hörde sig prisas såsom vacker och ytterst intagande. I början trodde hon på fullt allvar, att man gjorde narr af henne, men snart fann hon, vid spegelns tätare och noggrannare rådfrågande, att bon väl ändå icke var så obehaglig, som hon hört af den knarriga formodren, den käxiga guvernanten och den retsamme kusinen. Också hade, det halfva år, som hon tillbragt i ett dubbelt solsken — naturens och välviljans — haft ett underbart inflytande på så väl hennes gestalt som Jynne. Hon sjelf var icke land dem, som sist blef det varse och hon smålog med ökadt vä!bebag åt sin bild, hvilken, för hvarje dag skönare, för -hvarje dag mera strålande af ungdom och helsa, mötte henne inom den förgylda spegelrsmen. : i (Forts. följer):