Aftonbladet – 25 juli 1850, sida 1

och falla undan, äfven då hon har rätt, hör en qvinna till vid hvarje tvist med mannen, ännu mer då bon har felat. Ja ja, förstå mig rätt!: Jag vill i tid bilda dig till en rättskaffens hustru åt min älskade Clas; ty när du blir tjugu år skall du gifta dig med honom., -Hal ropade madam Grognon och blef stående med öppen mun. Med Clas? utropade Sigrid, alldeles utom sig. Nej, förlåt mig, min nådiga farmor, det skall då aldrig ske.n Hvad pu, fröken näbbgädda! Skall det icke ske, när jag säger det? Jo jo du, lita på att det sker och vänj dig i tid vid den tanken. Saken är längesedan afgjord mellan mig och din förmyndare., Söta mormor,, yttrade Clas, med den allvarsammaste min han förmådde antaga, hur kan mormor tala så der? En flieka kan man tvinga till äktenskap, ty en sådan stackare står under förmyndare; men en yngling gifter sig icke förrän han är tjuguett år, och då är han fri... är sin egen herre. Besinnar min nådiga mormor hvad det vill säga? Jag blir också, vid tjuguett år, min egen herre och ämnar välja hustru efter min egen smak. Det blir icke ett snöhvitt, genomskinligt beläte, som man kan blåsa ikull och som är både grinig och ondsint på en gång, utan en frisk och stark flicka, med bruna ögon och röda kinder med gropar uti, samt munter och glad liksom jag sjelf. Bira hon är af god familj så må hon gerna vara fatlig, liksom jag sjelf: för pengar tar jag aldrig den jag icke kan älska. Och jag, genmälde Sigrid med ädel harm, jag skall säga honom, munsjör kusin, att jag icke vill ha honom, om han än vore kronprins. Hellre underkastar jag mig att gå ogift i all min dar, än jag tar en ljugare — en spelare — en rymmare — en odugling, som ingenting kan bli och aldrig studerar på annat