Aftonbladet – 25 juli 1850, sida 1

MIN SÖTA CLAS). SKIZZ FRÅN GUSTAF III:s TIDEHVARF. Åh! liksom jag icke skulle begripa att du, denna gången liksom många gånger förut, påtager dig hvad du icke har gjort, blott för att skona andra. Jag känner igen det der... Du har, åtskilliga gånger, gjort detsamma med doMestikerna, just då jag varit i begrepp att straffa deras förseelser. Ibland har det hjelpt — ibland icke, ty jag låter icke alltid blidka mig af din godhet, som jag blott kan beundra. Men du, Sigrid... obeskedliga flicka; kom hit och tacka din kusin.n Tacka honom! utropade Sigrid, och de strida tårarne torkade för några ögonblick af den harm, som nu färgade hennes eljest så liljehvita kinder högröda. Tacka hönom ... som först kan, af idel skadeglädje, misshandla ett stackars djur och sedan fräckt skylla ifrån sig på andra! Men, vänta du, Clas! Nu är jag en svag, beroende flicka, och du är en stor pojke — en slagskämpe — men snart blir jag ett stort fruntimmer och då finner jag väl någon kavaljer, som för min skull vill hämnas På dig.n Clas utbrast i ett högljudt, rent barnsligt skratt. Sköna prinsessa! ropade han med pojkaktig spefullhet, i det han böjde ett knä för den uppretade flickan, hvad heta dina riddare? Det är rätt att du gör narr af hennex, sade öfverstinnan. Hämnas! Ha ha ha! Hör man på bara! Hvar kan hon få sådana romangriller, min fröken sondotter? ... Så vidt jag vet, tillåts henne ingen romanläsning. Och det säger jag dig, Sigrid, att du måste lära dig eftergifvenhet för din kusin Clas. Att ge efter RR ) Se A. B. Je 4257, 162, 165 och 468.