Aftonbladet – 24 juli 1850, sida 3

långvarig kanonad — troligen från någon rysk eskader, som är u:e och exercerar. (G. L. T.) RLANDADE ÄMNEN Norrlandsposten meddelar, utur en AÅmerikansk tidning, som en sjökapten från Gefle medfört ifrån Amerika, följande artikel, angående den bekante läsaren Eric Janssons död: Den amerikanska tidningens artikel är denna: PRESTLIST,. FANATISM OCH MORD. Svenska församlingen i Henry County, Illinois, har nyligen varit skådeplatsen för en rysalig tilldragelse. En religionssvärmare, eller prest, vid namn Erik Janson, emigrant från Sverge, nedsköss den 13 dennes (Maj 1850) af en landsman, hvars namn är Root, i landskapets tingshus i Cambridge. Det är sanrvolikt att en stor ovänskap någon tid före den ohyggliga katastrofen uppstått emellan Root och Erik Janson till följe deraf, att denne sednare lockat till sig Rocts hustru och barn. Vid ransakningen skall det visa sig om någon otilllåten förbindelse egt rum emellsn presten och den gifta qvinnan. Hvad man med visshet vet, är att presten Erik Janson till den grad ioverkat på Roots hustru, att den kärlek och vördnad, som en känslofull och dygdig bustru alltid bör hysa för sin men, utro:ades ur hennes hjerta. De ifrågavarande personerna bodde al!esammans i Bishops Hill. Det inflytand, som den svenska presten genom religiös fanatism förvärfvat sig öfver fru Root, hade i mannens tanka till en del rubat bu: struos förstånd. För att lugea bennes uppskakade sinne och för att lemna förnuftet tillfalle att återtaga sitt fordna välde, ansåg Root det-vara ärdamålsenligt att öfvertsla sin hustru att flytta från Bishops Hill till något annat ställe, som låge utom Erik Jansons verkningskrets. Han gjorde henne ett sådant förslag, men hon nekade i början; då han sade henne, att ban i alla händelser beslutat sig att medtaga sitt barn, förklarade hon sig likväl. villig att göra bonom sällskap. De begåfvo sig åstad, men presten rycktes icke vara sinnad att släppa fru Root ifrån ein fårshjord i Bishops Hill; och genom haus bedrifvande förmåddes ett antal svenskar att förfölja åkdonet; de upphunno detsamma och grepo med våld fru Root och barnet samt återvände med dem till Bishops Hill. Root förskaffade sig eit af vederbörlig domstol utfärdadt utslag, i krafi af hvilket hans husttu och barn återställdes till sin herres och husbondes känder. Denne beslöt då att flytta till Chicago, hvarest hans hustru hade en syster och många vänner; Root hoppades att hans maiss. sjilstillstånd genom det välgörande inflytande sf umgänget med dessa skulle förbättras och att hennes fordna tillgifvevhet för honom ånyo skulle uppvskna. Men just nu började hans bekymmer på fult z1var. Uppeggede af Erik Janson, förföljde svers:arne honom. De voro nära att frånröfva honom hans hustru, innan han hade hunnit fram till Chicago. Straxt efter hans ditkomst begagnade sig svenskarne af bans tillfälliga frånvaro och återförde hans bustru och barn till Bishops Hill, efter hvilken tid Root aldrig vidare återsåg dem. Root förskaffade sig ett vytt utslig af vederbörlig auktoritet, hvilket han öfverlemnade åt en embetsman, men hustrun stod icke mera att finna. Ett vytt försök gjordes, men aflopp lika fruktlöst. Antingen gäckade qvinnoröfrarne auktoriteternas bemödanden eller också voro desse altför lama i sina skyldigheters uppfyllande. Det svåraste hindret bestod deruti, att fru Root tycktes finna nöje i sin fångenskap och visade föga benägenhet att vilja återvända till sin lagliga make, i synnerhet derföre att Erik Janson lyckats att intala henne att utanför hans kyrka fanns för benne icke något hopp om den eviga saligheten, samt att lemna Bishops Hill var detsamma som att fara raka vägen till de osaligas boningar. På detta sätt fjättrades hustruns själ, om dygden ännu lågade i hennes bröst (hvilket är föga sannolikt, då hon lefde tillsammans med en sådan man som Erik Janson) af ångest och bäfvan för den eviga fördömelsen. Den tregiska upplösningen af enleveringen blef Erik Jansens mord. Sedan Roots alla bemödanden att återfå bustru och barn misslyckats, blef han grubblande, besynnerlig i sina handlingar och osammanhängande i sitt tal. Ibland yttrade han, gripen af svårmod, att hans hustru och barn blifvit honom frånröfvade, att hans goda namn och rykte i ftidningarne svärtades af Erik Janson, att hans timliga välfärd för alltid var tillintetgjord, samt att han önskade sig döden. Vid andra tillfällen gick han för sig sjelf, och grubblade öfver det onda man tillfogat honom. Sålunda framlefde han hela veckor, och bans uppförande väckte -allmän uppmärksarnhet. Man fruktade att kan skulle begå sjelfmord, men hämndkänslan grodde i hans bröst. Han kände djupt de oförrätter man tillfogat honom och insåg tillika att samhällslagarne ej egde tillräcklig kraft att gifva honom upprättelse. Han tyckte; att då en del af det sambälle, af hvilket ban var medlem, förstört bans timliga lycka, han vore berättigad att sjelf hämnas på hycklaren. Då samhället ep isgen icke, ville eler icke kunde förskaffa honom rätivisa, så borde han taga lagen i sin egen hand. För att verkställa sitt beslut uppsökte han Erik Janson vid middagstiden i tingshuset, talade med honcm några ord, framtog en pistol och genomsköt honom med en kula straxt ofvanför hjertat samt öfverlemnade sig sjelf; sedan ban sett sin dödsfiende efter nägra få ögonblick uppgifva andan, åt samma auktoritet, som icke förmått återgifva horom hans hustru och barr.