Aftonbladet – 23 juli 1850, sida 3

min söta Clas, ty du borde bäst veta hvad jag håller af dig. Dottersonen kysste åter med vördnadsfull ömhet hennes hand och försoningen var sluten och befästad. Och nu till något annat, vidtog öfverstinnan. Låt mig se på dig, min lille g0sse... jag tycker du ser temligen ostädad ut. Kors bevare mig, så du bar gått illa åt den röda sammetsfracken! Den är ju faslig.. Min goda mörmor,, svarade Cias i en ton, som röjde att. hans vanliga munterhet bade för alltid återvändt, när man får vara länge med i verlden, så blir man gammal... och när man blir gammal, så blir man fu!; så är det med fracken åtminstone.n En mörk sky for härvid öfver gummans anlete; men, det var bioti ögonblickligt, ty det var ju ingen annan än Clas, som hade talat så der förargligt.7 : Mend, återtog hon efter en paus, ,1u kunde väl något bättre vårda din piryr, när du går intill oss, fruntimmer. Se hur illa halsduken är. knuten — och krås och manschetter äro Ju Smutsiga, min söta Clas. Men på förmiddagen, goda mormorn,genmälde Clas. Till middagen kläda vi ju alla om oss och då skall jag bli fia.n Och så vill jag icke se dig med de der stålspännenav, yttrade vidare den gamla, som fortfor att mönstra. fy, f hStålspännena?,.. Hvad har mormor. emot dem 7 De äro ju så vackra.n Må så vara, min söta Clio: man då jag har skänkt dig silfverspännen, så .. . Så är det icke derföre sagd:, a:: jag bar dem gvar, inföll, Clas. i Hvad hör, jag 2-Du, har dem icke qvr?n Hved vill det väl säga, iminssösa Cs? Mormor — jag har sålt mina ci värspännen.o Sålt dem?... Och hvarför ?,