Aftonbladet – 23 juli 1850, sida 3

ytterst vred, det är du, som glömmande den mildhet, den fromhet och känslofullhet, bvilken det tillhör ditt köa att vid alla tillfällen visa, och hvaraf lu i din egen farmor har ett dagligt och stundligt exempel — det är du, som kan tillåta dig att martera ett oskyldigt djur... du sam... Ahl! det är nedrigt.v Fru Rajalin fattade härvid den stackars flickan i armer, samt kramade och skakade henne ganska eftertryckligt. Sigrid qved sakta och stora tårar trillade utför hennes kinder. Clas Aminoff skulle, i trots af sin pojkaktighet, icke låtit sin kusin för sin skull öskyldigt misshandlas, om han icke just i det ögonblicket . hade; med bortvändt ansigte, hållit näsdäken för munnen och varit nära att kikna af skratt åt mormodern, som nyss vågat framställa sig sjelf såsom ett exempel af qvinlig fromhet, mildbet och känslofullhet. När skrattparoxysmen var öfver, var det för sent att skydda den arma Sigrid, Det oaktadt närmade dock ynglingen sig den vredgade gamla frun och sade: Mormor..... jag visste icke att det kunde ha så svåra följder med sig, att med ett par fingerspetsar trycka en kattsvans. Jag sade således nej i början; men nu, sedan jag ser att Sigrid får uppbära bannor, oskyldigtvis, får jag väl lof att tillstå, att det Var jag, som gjorde illa Kurre.n Öfverstinnan Rajalin föll bärvid, till både madame Grognons och Sigrids stora bestörtning, sin dotterson om baisen och tryckte honom ömt till sitt bröst. Ådle, storsipnade gossel, ropade hon i ett slags förtjusningsextas; att så kunna offra sig för en annan! Hur stort! hur vackert! Hvad menar mormor ?, frågade den förble!fade Cras. (Forts)