Aftonbladet – 23 juli 1850, sida 3

För att betala en gammal skuld. Skuld ?... skuld?... Min herre gör skulder redan!... jag måtte säga!...Och en gammal skuld... vid dina år!... Det var ena tedersskuld, mormor... en spelskuld. Spelskulder äro alltid hedersskulder. Jag hade, medan jag var qvar på Carlberg, tappat på spel några riksdaler till en kamrat, och jag ville icke att man om mig skulle säga, att jag var en stympare.n Store Gud! utropade gumman med sammanknäppta händer. De pojkarna!... de pojkarna!... Spela!... göra skulder!... och det redan som barn. Hvad skall det då bli, när lu kommer till hofvet? När jag kommer till hofvet, säger mormor? Jaz; bar icke vår slägting, grefve Munck, senom sitt inflytande hos Hans Majestät skafat dig plats som page hos Högstdensamme... n plats, den du inom åtta dagar skall tillträda? : Ja, Gudskelof!. .. det har han, och jag längar så mycket., Kära gosse! det hade varit bättre, om du ått qvarstanna vid Carlberg. Bättre?... Hvarför det ?, Ack, min söta Cias!... den der händelsen ned din rymning från krigsakademien var mig n stor, en förfärlig sorg, Du borde hafva vait litet tåligare, litet medgörligåre, mitt barn. Du borde hafva underkastat dig ...n ,Stryk kanske? inföll Clas. Nej, aldrig, normor. Jag, en adelsman!... jag, en ättling f tvenne lysande familjer!.., jag skulle låta! anka mig, som om jag vore en soldat... en orgarlurk ... en son af folket!... Åh nejl... åå står det ieke skrifvet på mina förfäders vaensköldar. Deruti har du aildeles rätt, min söta Clas, ch jag vet icke hur guvernörn tinde tillåta ig eti sådant oskick, som a. 3 2vämpa