ifrån bvita och mjuka. Det skulle icke heller löna mödan att gifva dig en sådan tillrättavisning, min söta Clas. Stig upp, emedlertid, och låt mig tala förnuft vid dig.n Ynglingen lydde. Han ställde sig framför henne i en vördnadsfull ställning; men skälmen lyste dock ur de glada ögonen och ur hela ansigtsspelet. . Hör på, min käre gosse! började mormodren i sannskyldig predikareton; du är nu gamla menniskan och måste såsom sådan, tänka och bandla förnuftigt. Icke går det an, min söta Clas, att du leker hela ditt lif igenom. Barndomen med sitt joller och pojkåren med sitt ras bar sin tid; men en gång bör mar dock vänja sig att tänka, och att bandis, i stället för att leka; ty lifvet är allvarsamt: det kan du lita på, min söta Clas. Clas antog härvid en riktigt komiskt gudspådlig min, der han stöd meld hängande hufvud och sammanknäppta händer, vridande tummarna omkring hvarandra, i en oupphörlig kretsgång. Men innan jag talar hågot vidare vid digp, fortfor gumman, vill jag veta bvariör du skrek nyss och skrämde oss allesan mans. Mecrmor !, sade Clas, och skalken lekte härvid ohejdadt i hans: ögon och: mungipor. — Jag har läst om laviner, huru de i,sitt fall begrafva ceh döda menniskor, när de genom någ n synnerlig naturens påstötning komma att rasa ner från sina bäddar på. klippspet: sarne. Mormors mössa är en snölavin; inun; der var jordbäfning. Jag såg. lavinen skaka bit och dit, derför uppgaf jag ett-rop af fasa och! gom jag icke bar lust att bli begrafver först och sedan död, tog jag ett skutt, som skrämde min goda-mormor, jemte de andra damerna.n i Din förklaring, min söta Clas, är ingalund: nöjaktig, återtog öfverstinnan med en min, som