Aftonbladet – 23 juli 1850, sida 1

MARSEILLE är sjölägenhet för Fraktgods och Passagerare. Närmare ER å SON. uaderrätlelse lemna EGGERT NAUCLI mes Korrespondens-artikel. Paris den 14 Jun 18350. Lagstiftande församlingen arbetar för närvaa den redan rande på att ytterligare inskränks fängslade tryckfriheten. Deuna san I tiga fråga, kanske den största detsefuila af alla, följes natu tionen med det lifligaste iniresse, spända uppmärksamhet. Dess röttv ofta varit angripen, men också allt ett ärofullt sätt försvarad. N säga, att under restaurationen kb nederlag en triumf. Det var under str tryckfriheten, som Chateaubriz Beojamin Constant, Royer Collard, alla dessa vetenskapernas och ljusets stridsmän, skakade den oligarki, hviiken sökte höja sig pa-det gasnla systemets ruiner — pennan sönderbröt en spira. Då Septemberlagarne föreslogos, egde äfven den fria pressen sina värdiga försvarare och brand dessa Lamartine. Oaktadi då tillhörande det konservativa partiet, höli-den smilirike författaren vid detta tillfälle ett al de vackraste tal, som utmärkt honom på haus lysande parlamentariska bana. Lamartine tänkte med rätta, alt ingenting är farligare för konservatismen än förtrycket. I närvarande ögonblick saknas icke heller snillen, hv åtagit sig tryckfrihetens försvar. Victor Hugo bar åter ifrån tribunen med sanning och vard;shet slungat vältalighetens blixtar öfver den förvånade mängden. Arofullt har han hbänskjuvt sitt namn till alla sina odödliga föregå s tesquieu, Moliefe; Voltaire, Ro: nelile, Bossuet, m:me Staöl, Chateaubriand, Lamartine, Victor Hugo m. fl. hafva alla kämpat för samma heliga sak : bildningens och vetenskapernas spridande, frihet i tal och skrift. Stridande för det menskliga förnuftets eviga rättigheter, hafva dessa upplysningens och tankens män talat sanningens oskrym:ade språk under olika tidpunkter och förhå!landen, under den absoluta monarkien, framför konvents-tribunalet, kejsardömet, konungamakten, och slutligen inför republikens reaktionära majoritet. Den smula frihet pressen ännu äger kommer troligtvis att af makt-anspråken förminskas, kanske: blott för att i en icke livst aflägsen framtid åter triumferande bryta sina bojor. Till en början har ett amendement af mir de Tinguy blifvit antaget med 313 röster mot 281, innebållande att hvarje politisk, filosofisk eiler religiös artikel, införd i en tidning, skall vara undertecknad med författarens namnpy. Detta har väckt stort missnöje så väl i landsorterna som i Paris. Alla tidningar klaga högt deröfver, dock mindre de republikanska, hvilka redan länge varit vana: vid stränghet och förföijelser af alla slag, än de reaktionära, hvilkas frihet hittills varit obegränsad; Ett annat amendement har likaledes passerat nästan utan motsägelse. Detta innehåller, att hvarje artikel angående enskilda personer eller intressen, kommerciella företag, varande eller blifvande, grundade af enskilde, eller associationer, allt skall vara undertecknadt:u ed författarens namn. Ofverläggningarne äro skarpa; häftiga, emellanåt stormiga. Ministern Rouher har utmärkt sig på ett föga hedrande sätt, då han qvalificerat Februarirevolutionen med titel af katastrof, utan att bli kallad till ordningen af presidenten Dupin, öaktadt denne sistnämnde sjelf kallat den hroique,, då han hoppades bli vald till medlem af des: första nationalförsamling. Emile Girardin och Jules Favre strida gemensamt med ordets makt, biträdde af mången annan frisinnad man, men förgälves. Den förstockade högern är objelplig — följderna kommer framtiden att utvisa. olfvit på För öfrigt delar sig pariserverlden emellag tusende nöjen och tidsfördrif. Icke på många är bafva lustbarheter i sådan mängd erbjudit sig, som i år. Detta ir också helt naturligt då Paris så Jyckligt blifvit fredadt både från emöter och den i fjol härjande soleran. Alla baler och koncerter i fria luften hafva förskönade och utvidgade liksom vaknat till ett nyare och bättre lif. Lustresorna till de rika landtsträckorpa häromkring fortgå oafbrutet,. och hvarthän man än styr kosan mötas man af afötes champåtråsn, bal, koncert, illumination, fyrverkeri, lansbrytning och kapprodd på Seinen eller kappridsing på häst siler åsna, med många andra rolighetsupptåg. Såväl remlingen som: parisaren delar alltid sina: gracer emellan det stolta Versailles och det urgamla S:t Ger. main. Detta sednare saknar visserligen det förras storartade konungsiiga prakt, men det räknar dock ifven sina anor i tidens historia. S:t Germains rerrliga skog, der ek. lind, akasia och kastanj samnanfläta sina rika krocor öfver Vandrarens hufvud, tänker en ljuf hvila åt det trötta sinnet, under det less terrass erbjuder en bland de rikaste och sällyntaste taflor. . Hela Paris med sin triumfbåge, sina iömer och palatser ligger der framför åskådarens slickar, omgifvet af förskansade höjder, dunkla skoar, leende dalar, bördiga åkrar, grönskande vinfålt, enom hvilket allt Seinen i tusende bugter drar sitt not solen glänsande silfverband. Lust till ombyte, trå efter nytt ligger i fransmannens lynne. De ackra pariseromgifningarne äro stundom icke tilläckliga för bansträngtande själ. Jeravägskommuikationerna göra också allting möjligt och lokomoiverna sträcka snart pariserområdet ända till hafets gräns. Hvarje lördagsafton företages lustresor ill Havre, Dänkirchen, Dieppe eiler Rouen. Mean lumrar in i vagnen och befinner sig tidigt på sönagsmorgonen vid uppvaknandet i någon af dessa läder. Att skåda hafvet är för parisaren en lika: y och efterfängted som storartad och förvånande nblick. Han har drömt derom hela sin barndom, an njuter deraf några stunder af sitt lif och han röjdar sig deråt så lähge hah lefver. Söndågsqväl;n sätter man sig åter i vagnen för att under sömen förflyttas tillbaka till Paris, liksom hade alltammans blott varitien dröm. Dessa resor företaas för det ytterst billiga priset af 8 fr. i första och fr. i andra klassens vagnar, fram och åter. Möjigheten att för en så obetydlig kostnad kunna göra n så lång färd, lockar en ofantlig menniskomassa a altana FMåvwntt ARR mnR mäss aa Sar Kå RR