Aftonbladet – 22 juli 1850, sida 3

sistoriales duger platt intet. I Upsala och Lund är det bra som det är, ty D. C. anser för gifvet, att thoiogisk lärdom och praktisk duglighet alltid följas åt, hvilket vi dock måste bestrida, såsem K. F. i sina motiver gjort det, Iså framt D. C. icke anser blott den förra göra tillfyllest. I de andra stiften skall bristen hjelpas genom särskilda consistorialråd, som af Konungen utnämnas och af staten aflönas, till bjelp vid hvilken aflöning de nuvarande lektorernas prebende-pastorat skulle användas eller andra intili stiftsstaden närbelägna, vid I hvilka consistorialråds-värdigheten skulle vara Ifästad, dock så att extra-ansöknings-rätten vid dem upphäfldes och skicklige sökande från hela riket kunna till dem hos domcsapitlet sig anmåla och Konungen en af de på förslaget uppförda utnämner,. Vi fingo således konsistoriiledamöter på lifstid 1), och derom är D.C. angeläget, emedan, om så der nya val böllos hvart 5:te år, den kyrkligt administrativa auktoriteten, så att säga, alls icke komme att sjelfständigt bestå, egsnde i sig sjelf en fortfarande tillvaro, utan endast vid vissa tillfällen bilda sigh — alldeles som skulle en kyrklig auktoritet icke bestå, om personerna emellanåt ombyttes! Stackars Nordamerika! Der omväljes statens öfverhufvud hvart 5:te år och deita tillsätter varligen nya embetsmän på de vigtigaste platserna. Der består ingen regering, den blott bildar sig! Och likväl går det landet framåt både i religiöst och politiskt afseende. Sådant vore likväl en omöjlighet, om dess styrelseauktoritet ,alls icke komme att sjelfständigt bestön Derföre veta vi nogsamt, att den högsta politiskt-2dministrativa myndigheten derstädes oafbrutet består, fastän personerna vexla om. Vidare: har Sverige blott en stlsmakt? eiler ha Riksens Ständer intet sjelfständigt bestånd, derföre att de till största delen omväljas hvart tredje år? Eller kanske, på det Riksens Ständer skulle sjelfständigt bestån, de berde af Kgl. Maj:t utnämnas på lifstid?... Det öfverensstämimer icke med grundsatserna för Euthersk 2), särskildt Svensk-Lutbersk kyrkoförfattning, att en oinskränkt makt inrymmes åt den presierliga stiftskorporationen tili att utse sina förmän,. Hvad angår grundsatserna för Svensk-Lulthersk kyrkoförfattning,, så kunna vi om dem icke utlåta oss, då dessa naturligtvis utgöra abstraktioner ur den närvarande Svenskt-Lutherska kyrkoförfattningen och således icke kunna ega högre värde än man tillerkänner denna sjelf. Men så mycket veta vi, att enligt besagde kyrkoförfattving kyrkoherdarne välja sin ende egentlige förman, biskopen, enär det på dem beror ati så inrätta biskopsförslagen, att de kunna snart sagdt moraliter tvinga regenten att utnämna den de önska till sin förman, och då måtte de wäl ock kunna välja consistoriales, som endast i oegentlig mening äro pastorernes sförmänn, d. v. s. ungefär såsom domaren kan kallas för dens förman, som för honom blir anklagad eller hos honom söker rätt. Men genom det ständiga omväljandet skola domkapitlena alltid (?!) utgöras af ledamöter, som i sina åligganden sakna erforderlig erfarenhet, (månne äfven om theologie-professorer väljas, eller kyrkoherdar förblifva der 2 å 3 lustrer, d. v. s. 2 å 3 gånger så länge som professorerne Melin och Bring suttit i domcapitle:?), ow det än annars Lunde antagas, som det dock : väl näppeligen kan, att hos kyrkoherdar i all; mänhet förefinnas de för deltagande i kyrkostyrelse erforderliga egenskapers 3). (Forts. följer.) ej 1) Att Riksens Ständer äro ize bevilja ett par tunnor guld ärligen för sfiösing af öfverflödiga andliga embetsmän, beivifla vi. Sizecurer, och detta blefvo dessa värdigbeter snari, hafva vi nog. Dessutom, då D. C. tyckes vara alldeles ficadtligt emot pastorernas rätt att välja consistorialer, fröga vi: har D. C. alldeles förgätit de lutherska korsi storiernas historiska ursprung? Af D. C. yt: den skulle man tro, att konsistorierna enligt ix bestämmelse äro myndigheter, genom hvilka Evnungen låter sin vilja i kyrkliga mål blifva verkställd; men så är det icke. Konsistorieraa voro ursprungligen sededomstuolar, hvilka repress nlerade församlingen och utöfrade en af dess ver — kyrkotukien; då skulle såledas församlingen och ur den eller, såsom E. F. det, af och ur de af och ur försemlingen ti! pastorerna. Se Richter dis Grundlage dec Lu:herischen Kirchenverf. S. 69 f. 2)I fall Lutber sje!? får anses uttrycka Lutherska kyrkans grundsaser, åberopa vi bans ord: gistoriet skall icze stå under deras (jurister den verldsliga öfverhetens) rätt, utan und:r pre sternas. Verk. XXIII. 2160 k. 3) Det är ungefär som om någon ville säga: elldenstund man icke hos bönder i allmänhet kan antaga, alt der finnas de för en socknenimz ads ordförande erfordsrliga egenskepsr, så böra sädane ej få väljas af coca bland bönderna, utan bland och af ståndspersuner ellar utnämnas ar — Konurgen; och då dessa ordförander efter 2års förlopp om väljas, sakna socknenämndsordförsnderne ailtid erforderlig erfarenhet i sina åligganden! I na Insänd) Under lägret å Ladugirdsrärdet begärde flera: landsortsboer att få underrättelse huruvida den vid: Källhagen utsådda majs är fodereler sid: maj INu kan man meddela, att det är sädesmajs, emedana flera ax äro uppskjutna. ( (Införes på begäran.) Då från flera håll den frågan till mig blifvit framställd: huruvida icke jag författat tea:erstycket Läsarepreslen? anser jag mig börs, ;