Aftonbladet – 20 juli 1850, sida 3

I — ÅTSKILLIGA ENGELSKA STATSMÄNS LEFNADSSLUT. I anledning af den olyckshändelse, som vållade sir Robert Peels död, återkallar Times i minnet flera ti dylika katastrofer, genom hvilka utmärkta engelska Istatsmän slutat sin bana. Chatam dog, sedan han ti öfverhuset i ett tal uttömt sina krafter; hans son, HN Pitt, dog vid underrättelsen om bataljen vid AusterHlitz; Perceval blef mördad på tröskeln till sin kam mare, då ban ämnade gå att hålla ett politiskt tal; I Castlereagh slutade sjelf sitt lif (under sinnesjukdom); Isamma förhållande kan sägas inträffat med Romilly; Mord Liverpool dog plötsligt under det han arbetade; :ICanning slutade på samma sätt på höjden af sin ära; I Huskisson dog våldsamt midt ibland sina kolleger. Hvem hade tänkt, att Peel en dag skulle öka denna långa lista, under det att hjelten (afser förmodligen Wellington), som varit med i hundrade bataljer, ännu lefver ? SOLFÖRMÖRKELSEN ÅR 1831. Ur Posttidningen hemta vi härom följande: Direktorn för: observatorium i Dorpst, den lärde och i hela Europa namnkunnige sstronomie profesIsorn Medler har, enligt en uppgift i Nordiska Biet, Iskrifvit om den 4831 förestående solförmörkelsen en Ipopulär afhandling, som snart kommer att tryckas. Nämnde förmörkelse inträffar den 28 Juli e. m. En Idylik total förmörkelse blir icke sedermera på en längre tid synlig i Europa. Örfverhufvud taget in träffa uader innevarande århundrade på nordliga Jjordhalfklotet ännu sex totala solförmörkelser, deraf tre kunna varseblifvas i Ryssland, pemligen dan 22 Juni 4870 omkring ÅAsow, vid solens nedgång; den 19 Augusti 1887 på orter, belägna under en linie, dragen från Wilna till Tobolsk; den 9 Augusti 1896 i Kola och Norra Siberien. Sålunda är totala solförmörkelsen 4851 den enda, hvars beskådning är förunnadt flertalet af nuvarande slägte. Denna förmörkelse blir synlig i hela Europa, i Norra Amerika och den del af Asien, som begränsas i sydost af en linie, dragen genom Mokka, Ormus-sundet, Bochsra, Jeniseisk och .Kolymas mynning. Totsla förmörkelsen begynner på vestra stranden af Amerika, omkring Sitka, samt derifrån i en linie, som går i riktning mellan Björnoch Stora sjöarne, till stränderna af Ishafvet, genomskär Baffinsviken, Grönland och mellersta delen af Island. På östra kontinenten begynner den vid Bergen i Norge. går genom sydliga delen af Norge och Sverige, Östersjön, Preussen, konungariket Pohlen, södra Ryssland och Kaukasien till Baku, sträckande sig i allmänhet öfver ett område af 550 geografiska mil i längd och 30 eller 35 mil i bredd: Åsynen af denna totala förmörkelse upphörer på ön Tschelakin vid östra kusten af Kaspiska hafvet, utan att sträcka sig längre i Asien, Denna totala förmörkelse omfattar halfva konungariket Polen och guvernementerna Grodno, Minsk, Wolhynien, Kiew, Podolsk, Cherson, Taurien, Kosacklandet vid Svarta hafvet och Kaukasiska distriktet från Kuban till ön Goktschaj och från Anapa till Baku. På större delen af berörda landskaper hear i rittonde århundradet ännu icke någon enda total solförmörkelse varit synlig, och inträffar ej efter 4851 ända till århundradets sfut. Hr Medler har uträknat och uppgifvit 96 ställen i Ryssiand, på hvilka förmörkelsen blir total, deribland Ostrolenka och Lomza2, hvarest densamma skall utmärkt väl skönjas. Enligt hr Medlers utsego företer begynnelsen af solförmörkelsen intet särdeles, undantagande att so len småningom antager utseendet af en smalnande lia; men då trefjerdedelar af solen undanskymmes af månen, hvilket inträffar en qvart timme före to-l. talförmörkelsens begynnelse, blir ljusets minskning märkbarare, skuggorna tjockare, deras begränsningar skönjas tydligare än vanligt, himlens blåa färg öfvergår småningom tlil grått eller violett: qvicksilfret uti en för solen utställd termometer faller hastigt och en vind blåser upp, hvilken alltid följer samma riktning som förmörkelsen och denna gång blir nordvestlig. Alla dessafenomener blifva desto märkbarare, ju närmare det lider till totalförmörkelsen, så att icke Jångt före dess inträffande förspörjes en oro bland djuren, och blommorna tillsluta sina kalkar såsom vid nattens inbrott. Vid dylika tillfållen råka icke allenast djur, utan äfven okunniga personer i oro, ja stundom fruktan, såsom historien omtalar. Romaren Aemilius Paullus begagnade sig af en solförmörkelse för att slå sin fisnde; spanjoren Cortez bragte mexikanarne till lydnad genom förutsägelsen al en sådan. Slutligen, då sista kanten af solen försvinner, når skymningen en sådan höjd, att man t. ex. ej kan skilja bokstäfverna; då visa sig stjernor på himlahalfvet. Dock, det intressantaste och mest frapperande skådespel framställer solen sjslf. Omkring den solen undanskymmande månens svarta klot visar sig en silfverstrålande krans, upptagande i bredd en femtedel till en fjerdedel af månens diameter, stundom äfven mere. Skenet kring denna krans är mot iare kanten starkare och breder sig utåt utan skarp begränsning, Några observatörer hafva förmärkt en häftig rörelse af ljuset inom kransen, liksom vid ett c fyrverkeri; stundom åter synes ljuset vara orörligt. 1 De som observerat förmörkelsen 4842 hafva sett rö-! da, eldfärgade moln eller eldkärfvar, hvilka visade S sig inom kraasen vid månens periferi. Medler säf ger, att för nyttiga observationers anställande vid solförmörkelse alldeles icke behöfvas stora eller dyr-, bara instrumenter. För ändamålet är tillräckligt att hafva en fickkikare, som förstorar 40 eller 42 gånger och derjemte ett mattslipadt glas, som efter bebag kan inpassas och uttagas. Då efter slutad soiförmörkelse solljuset ånyo visar sig, upprepas ofvananförda fenomen i motsatt ordning; dock i större å delen af Ryssland sker ljustillökningen långsamma-, re, än dess minskning, emedan solen under förmörkelsen sänker sig mot horisonten. I de på andra b sidan Asowska sjön och kriog Kaukasus belägna trakter synes dagstjuset icke mera efter förmörkelsen, emedan skymningen inbryter straxt derefter. I Petersburg synes icke hela förmörkelsen, utan endast en liten del deraf. S HANDELS-DRDERR ATET SER.